Scherschanten

Ja idag blir det lite mindre om mitt liv i nuläget och istället en hyllning till olika inspirationskällor i det.



Patsy

Först ut är Patsy Stone ur serien Absolutely Fabolous.
Denna ikon för den satiriska människan lever på alkoholhaltiga drycker (Särskilt "Bolly" a.k.a champagnen Bollinger), cigaretter och diverse droger.
Inspirationen jag får av henne är hennes outsinliga ström av spydigheter och elakheter. Hon drar sig verkligen inte för att säga något eller dra över någon som är snygg nog.
Föregångaren till Samantha Jones helt enkelt, dock är hon råare i framtoningen.




The Pantomime Horse

The Pantomime Horse härstammar ifrån Monty Pythons Flying Circus och är en riktig alfa-hanne.
Han slår skoningslöst ut all konkurrens från andra pantomimhästar. Han är slug, listig och ytterst manlig.
Bilden ovan kommer från introt ur hans film "The Pantomime Horse is an english agent",
där han iträder rollen som pantomimhästarnas James Bond.
Hos honom finner jag inspiration till manlighet.




Mrs. Bouquet

Hyacinth Bucket (uttalas Bouquet)... försöker frenetiskt hålla uppe skenet av att hon tillhör den brittiska överklassen i serien Keeping up appearances. Hennes försök till att leva det perfekta livet, med ett hem inrett efter Buckingham palace, får henne att oftast hamna i diverse obekväma situationer. Hon är gift med Richard Bucket (stackars sate)
och har tre systrar Daisy, Rose och Violet. Hon skäms oerhört för Daisy och Rose,
medan hon avgudar Violet (vars man råkar vara transvestit). Om det skulle ringa är hon snabb att svara med en klassisk elegant fras, nämligen "The Bouquet residens, the lady of the house is speaking".
Hos henne finner jag inspirationen till att försöka framhålla klass och smak.





Mamma

Sist men inte minst (även om bilden är det), min egen ömma moder. Hennes raka och ärliga attityd har alltid varit, är och kommer förbli en stor inspirationskälla i mitt liv. Ja pappa (om du läser det här), du har rätt vi är lika.
Genom dig lyckas jag hålla båda fötterna på jorden, huvudet över ytan och blicken rakt fram.
Tack för din vishet kära mor (och jag hoppas du inte anmäler mig för att jag lånat din bild)


Glöm inte inspirationen i livet, man behöver den.

Ja alla ni som är bevandrade i brittisk humorkultur från tidigt sjuttiotal, ni vet vart rubriken kommer ifrån.
Idag skall jag beröra lite olika ämnesområden, det mesta kommer på någotvis beröra mitt engagemang i RFSL Halland och Nightlife.

Jag har ju blivit ansvarig för skolinformationerna som vi arrangerar runtom i länet. I måndags besökte jag och Kvinnan vår andra skola, där vi skulle informera för två stycken klasser med fjortonåringar. Lärarna hade förvarnat att den första klassen skulle vara lite stökigare och särskilt en individ i klassen. Vi går in i klassrummet en tio minuter innan vi skall börja föreläsningen och förbereder oss. När vi öppnar dörrarna och släpper in eleverna så lyckas jag genast identifiera de olika grupperingarna i klassen. Där satt nördarna, det coola gänget och tjejligan. Nästan direkt kunde jag se vem läraren hade varnat oss för, alfa-hannen i det coola gänget, den individen utstrålade ett slags förnimmelse av problembarn.
Vi körde igång föreläsningen och till min STORA förvåning så var det nördarna som började häva ur sig saker som var mindre korrekta. Dock höll sig klassen relativt lugn och uppmärksam, särskilt alfa-hannen. Efter en stund märkte jag något som var rent chockerande, det var beta-hannen i det coola gänget som tog och hävde ur sig flest kommentarer och stökade mest. Alfa-hannen satt faktiskt lugnt och lyssnade intresserat, individen bad till och med sina kamrater att vara tysta och sluta tramsa. Jag var ytterst förvånad.
Framåt slutet så var det dags för grupperna att redovisa vad de kommit fram till i mikrogruppsarbetena och den ena gruppen fick reflektera över påståendet "Det skulle vara lätt att vara öppen Homo-/Bi-/Transsexuell i den här klassen". Det unisona svaret från klassen var "NEJ", kort och gott utan någon eftertanke till varför det var så, vilket jag självklart var tvungen att fråga. Klassen sitter tyst ett tag och efter en liten stund räcker en av skejtkillarna upp handen och säger något i stil med "Det är för att alla skall vara så coola hela tiden och därmed snacka skit om att folk är fulare än dem och onormala". Detta var något av det vettigaste jag har hört komma ur en fjortonårings mun hitills. När vi på slutet delade ut foldrarna så tog beta-hannen sin folder med fingerspetsarna och släppte den rakt ner på bänken. Bakom min rygg hörde jag honom sen säga "Är det någon som har handsprit?", vilket han fick äta upp. Jag förklarade helt enkelt att homosexualitet inte smittar och att den som tror det borde fundera på hur vuxen den är och vad den vill komma i framtiden.

Sen blev det dags för klass nummer två, den "snälla" klassen. Till att börja med så kom ca 50% av klassen 10 minuter sent, för att sedan komma in och föra liv. Då förklarade jag fint, men bestämt, att man kommer in och sätter sig tyst och lugnt om man är sen. Alfa-hannen ur den tidigare klassen frågade till min stora förvåning om han fick sitta med en gång till. Då började en liten "Barbiedocka" (tydligen klassens självutnämnda drottning) lägga sig och försöka köra ut honom. Jag han inte riktigt reagera, men han försvann. Detta är något som jag är ytterst arg på mig själv för, ty om alfa-hannen från en klass vill sitta med på vår andra föreläsning istället för att ha bild så är det en komplimang. Varför lät jag "drottningen" få bestämma i vårt klassrum under VÅR information?
Efter detta så lät hela klassrummet ungefär som aporna på skansen medan Kvinnan försökte berätta om olika begrepp i HBT-världen. Då tog mitt tålamod slut och jag lade på min försvaretroll. Jag höjde rösten och sa barskt till dem att "Ja nu djävlar håller ni käften! Jag har jobbat i försvaret och där tolererar vi inte sådant här beteende. Så nu visar ni oss lite respekt!" vilket resulterade i en tystnad som nästan höll sig ända till slutet. Har de inte fått någon uppfostran?

And now to something completely different.

Jag skall ta på mig kommendörsjackan i början av nästa år och tillträda som kommendör på ett skepp som håller på att sjunka. Det kommer krävas mycket jobb för att vända skeppet ur dess nuvarande kurs och undvika en totalkollision med isberget som redan skadat skrovet. Jag funderar på vad jag har gett mig in på, men sätter min tilltro till det jag lärt mig hitills i livet och min förmåga att arbetsleda andra. Det är bara att hoppas på att personalen på bryggan kan samarbeta och att alla passagerare kommer bidra med vad de kan för att undvika en katastrof. Tillsammans står vi starka, splittrade kommer vi falla.

And now to some emotions.

Här kommer det bli en liten kryptisk liknelse som ni får tolka fritt.
När flottan misslyckas och flygvapnet uteblir, då träder armén in och rättar till. I det här fallet har de skickat in det bästa, fallskärmsjägare. Det ger mig nytt hopp och ny tilltro till människans framtid och genuinitet.

Tacka vet jag Armén, de vet hur saker skall göras.

Ja nu råder det ett "kontrakt" på mitt huvud. Jag har brutit mot avtalet jag skapade med Anna och återgått till Concilia.
För er som inte är så insatta så är det samma jobb som jag hade på gymnasiet, nämligen det som telefonintervjuvare. Dock jobbar jag dagtid istället för kvällstid nu och det är något lättare, samt trevligare. I och med min återfunna karriär kommer jag idag spekulera över lite olika fenomen som jag upptäckt under de senaste dagarnas telefonsamtal.

Vi kan börja med företags knappvalsfunktion, som man kommer fram till när man ringer dem. Detta är ett av djävulens största påfund, för inte sjutton blir du ett dugg klokare efter att en röst förklarat vilken knapp du skall trycka på för att nå en viss person. Nej, där sitter man och lyssnar, om och om igen, för att försöka klura ut vilken knapp man skall trycka på för att få tala med en telefonist.

Nästa område är just telefonister och hur olika de är runtom i landet. I t ex Stockholmsområdet så är de flesta telefonisterna/receptionisterna dryga och tvära, likaså neråt skåne. Tar man däremot regionerna i norra Sverige samt runt Göteborg så är telefonisterna oftast väldigt trevliga och klämkäka.

Och när vi då ändå har glidit in på de norra delarna av Sverige så har jag konstaterat ett par saker. Det första är att desto längre norrut du kommer i vårt avlånga land (eller ju mer ut på landsbygden) så blir bara väntmusiken sämre och sämre. Inte nog med att man sitter och väntar på att kopplas fram till någon person dessutom skall man tvingas lyssna på usel musik som gör att man helst bara vill kasta sig ut genom fönstret och ner på gatan. Den andra saken är att man finner den bästa svengelskan i tidigare nämnda regioner. Folk är alltså sämre och sämre på engelska ju längre norrut och utåt landet man kommer, t ex kan man höra "För this information in english, tryck nine".  Ja ni hör ju själva, det är så man funderar på att be om en enkel till hispan.

Jag vet att det var mer jag tänkte skriva om, men det har fallit ur minnet så här slutar jag idag.

För this information in english, go and självdö

Ni som vill roa er lite får nu två olika utdrag ur två olika texter. Gissa vilka låtar det är.
Självklart har jag en tanke med dem, men de som behöver förstå dem... ja ni borde förstå dem.

"Two dozen other stupid reasons
Why we should suffer for this
Don't bother trying to explain them
Just hold my hand while I come
To a decision on it"

Det var den första och ja, jag tycker den talar för sig själv. Vad tycker ni?


"Making your way in the world today
Takes everything you've got;
Taking a break from all your worries
Sure would help a lot.
Wouldn't you like to get away?"

Detta var den andra och även den så sann, så sann.

I övrigt har jag arbetat mitt första pass på RUSTA idag och det var roligt. Imorgon är det skolinfo på Örjansskolan med Kvinnan, så nu skall jag återgå till förberedelserna.



You want to be where everybody knows your name.

... vad jag känner, men ändå så är det som i texten nedan:

"I'm talking 'bout my world, my love, my life
Everytime I try to close my eyes
You just entered my mind
and you lay yourself down beside me... oh why..."

I övrigt så har jag upptäckt att min livsrytm iallafall fungerar som den alltid har gjort.
Har jag ett potentiellt förhållande på gång, ja då har jag inget jobb.
Sen när "kärleken" rasar samman och sönder, ja då helt plötsligt får jag massa erbjudande.

För mindre än en timme sen så fick jag ytterligare ett samtal från MAX, dock var det den här gången det andra MAX, det ute vid Eurostop som ringde. Fick artigt tacka nej till intervjuven då jag skall in till MAX i flygstaden om ett par veckor.
Dessutom skall jag prova på lite morgonplock på RUSTA på måndag, på tisdag skall jag ut på första skolinformationen med kvinnan och sen onsdag, torsdag samt fredag skall jag jobba på mitt gamla jobb Concilia.

Så ännu mindre kärlek i livet och jag har säkert en fast anställning någonstans, det är ju så mitt liv verkar fungera.

Jag känner mig dock starkare och mer självständig för varje dag som går, särskilt när jag tänker tillbaka på alla som har dumpat mig. Undrar om de ens vet vad de missar egentligen? Ja en dag kommer de förmodligen inse och då kommer det krävas mycket innan jag ens överväger att kanske ge dem en ny chans.

Kärlek till er vänner, ni gör livet lättare!

Kom fram till att den senaste låttexten passade, men har kommit fram till att en annan faktiskt passar bättre.
Det är inte mindre än Diana Ross & the Supremes låt "Why do fools fall in love?"

"Ooh wah,
ooh wah
Ooh wah,
ooh wah
Ooh wah,
ooh wah
Why do fools fall in love?

Why do birds sing so gay
 And lovers await the break of the day
Why do they fall in love?
Why does the rain fall from up above?
Why do fools fall in love?
Why do they fall in love?

Love is a losing game
Love can be a shame
I know, Im a fool you see
For that fool is me
Tell me why
Tell me why

Why do birds sing so gay
And lovers await the break of the day
Why do they fall in love?
Why does the rain fall from up above?
Why do fools fall in love?
 Why do they fall in love?

Why does my heart Skip a crazy beat?
For I know It will reach defeat
Tell me why
Tell me why

Why do fools fall in love?
Tell me why
Tell me why"


Kan någon faktiskt säga mig varför? Varför jag faller för "fel" människor?
Som det verkar så är jag typiskt "vän"-material, inget mer.
Det är iaf vad historiens vingslag antyder.

Why do fools fall in love?

Idag inleder jag med en låt-text, nämligen The Corals "Pass it on", den beskriver mycket av vad som hänt de senaste 24h.

"Every day I recognise
What's deceased and what's alive
But don't repeat what I just said
Until GOLD HAS TURNED to lead
Then all the tales will be told
Whilst you and I are in the cold
But don't think this is the end
Cos it's just begun my friend

And when it's done
And all this is gone
Just find the feeling pass it on

For every tear cried in shame
There'll be someone else to blame
And every crime that I commit
There'll be a punishement to fit
But I'd accept what's coming round
If I could only lose this sound
That's been ringing in my ears
And tormenting me for years

When it's done
And all this is gone
Just find the feeling pass it on"

Ja kära vänner och bekanta... Nu låser jag mitt hjärta igen, visst kan jag släppa in ngn vän till eller så, men fler romanser lär det inte bli. Satt och tänkte tillbaka och insåg att i princip varje kille som kommit in i mitt liv har en sak gemensamt med de andra, de har tagit mitt krossade hjärta och gjort skärvorna fler och mindre.

Nej tacka f-n för att vara singel, jag är min egen mästare och gör vad jag vill. Så ni som har övervägt att ragga upp mig men inte har tillräckligt mycket vilja eller mod att gå genom tartarus för att lyckas, ni kan leta upp ett nytt offer.
Nej nu skall jag regera Halmstad tillsammans med en av de få bögar som har krossat mitt hjärta men nu ett antal år senare försöker laga det genom att vara en av mina närmare vänner, nämligen kvinnan.

Paus var det... Vill ta paus från livet, kan man det?

... down the confusia lane.

Ja kära vänner och bekanta, nu börjar det röra på sig på arbetssidan. Bokat in en ny jobbintervjuv idag, inte världens flashigaste arbete kanske men det duger till mig. Får se hur det går, men det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, jag är ju i desperat behov av arbete. Jobbet är alltså som restaurangbiträde på MAX.

På känslosidan så är det som vanligt förvirrat, frustrerat och det känns lite som ett vakuum. Så många känslor, så många intryck, så många olika bemötanden. Förvirringen är total och jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. För tillfället så försöker jag behålla min positiva energi, Kvinnan blir så less annars.
Men där var de där två orden, som sedan blev tre och faktiskt kändes som ett legitimt knivhugg i bröstkorgen. Varför kan jag inte bara be folk fara åt h-e, varför måste jag vara för snäll för det?

Nej nu ska jag ner på stan och dela ut CV:n och försöka hitta fler jobb.

Lev livet, lev det med mig!

30 minuter senare och nu är jordskredssegern ett faktum!

Jenna håller på att somna på min soffa, nej vänta, hon har somnat.
Nu väntar vi bara på Obamas segertal och sen blir det sängen innan jag bestämmer vad jag skall göra med min dag idag.

This my friends, this is what we call history!

Nu är klockan 05:07 och...

... OBAMA VANN!

Ja iallafall verkar det som så och äntligen så har USA fått en relativt HBT-vänlig, afro-amerikansk president.

There is actually hope!

Som rubriken säger så är klockan nu 03:03 och jag sitter här tillsammans med Jenna och följer kanske ett av historiens viktigaste presidentval, nämligen det som pågår i Amerikas förenade stater. Nu skall jag inte påstå att jag är sådär otroligt insatt i det, men Jenna behövde någonstans att se det på och jag tycker att valvakor kan vara mycket trevliga tillställningar.
Som det ser ut just nu så leder iallafall Barack Obama över John McCain, tack och lov.
Varför jag nu gillar Obama vet jag inte riktigt, förutom den enkla anledningen att det är dags för en afro-amerikan att bestiga en av världens mäktigaste positioner, om inte den mäktigaste.

I övrigt har kvällen/natten varit ytterst kreativ och vi har kommit fram till lite förslag inför "Nightlife 101", vilket jag tror kommer bli en riktigt bra fest. Bara lite organisatoriska mästerverk och in med personal som har stått innan så skall det allt bli en kanonkväll. Lite beslut i rätt tid och så kommer det rulla igång med information och mera.

Annars har det dykt upp en del intressanta jobb på platsbanken som jag skickat in ansökningar till här i nattens mörker.
Nog sjutton så duger jag allt till ett flertal av dem, bara att sätta sitt hopp till att arbetsgivarna ser det med.

Nej nu skall vi fortsätta med valvakan och se om vi står ut till 05:00!
I vilket fall, så hoppas jag att vi ses på fikakvällen ikväll kära vänner.

Hope!

Jag tänkte vänta med att blogga en dag eller två, men kan fan inte låta bli!

Idag vill jag göra framföra ett stort tack till signaturen "Nightlife" och dennes ytterst konstruktiva kommentar om gårdagens inlägg. Det känns skönt att veta att det finns folk som är bittrare än mig därute och därmed lyckas hitta "skitsnack" om vissa personer i ett inlägg som faktiskt enbart hyllar enskilda personer. Om nu någon tar illa upp för att jag klassar mig som en av de snyggaste på stället, ja då kanske ni skulle anstränga er mer nästa gång. ;)

Men självklart skall jag nu censurera allt jag skriver, det... KAN NI DRÖMMA OM!

Får se om jag skriver mer ikväll.

Hej alla ni som läser, inte för att jag vet om ni är så många, men ändå.

Även om jag inte har nått någon större framgång på arbetssidan, eller ekonomiskt, så har jag iaf haft ett ytterst trevligt besök i helgen. Vi pratar om ingen annan än mannen, myten och legenden som kallas Gnisten. Detta innebar ju att jag automatiskt hade den mest fabulösa parhästen på Nightlifes Halloweenfest. Tanken var att vi skulle gå som Frankenstein och Frankensteins monster (jag som den sistnämnda), men pågrund av ett missöde med lite bultar så slutade vi som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Detta spelar dock ingen roll då jag som vanligt var bland de snyggaste på stället, dock den här gången ankompanjerad av Gnisten, Kvinnan, den teoretiska Marie och den praktiska Marie. Det var väldigt roligt under den tid vi var på stället, men tydligen började det spåra ur med intriger och annat efter att vi hade dragit oss tillbaka. Förvånansvärt nog så drack jag inte någonting där, av mina 6 drinkbiljetter har jag 3 kvar och då bjöd jag ändå Gnisten på en Cosmopolitan.

I övrigt om helgen kan jag nog mest använda ett sammanfattande ord, LYCKA. Det var som att återuppleva slutet på Pride och jag kände mig sådär härligt uppskattad igen. Tur att man har vänner som kan lysa upp tillvaron lite. Men nu när Gnisten har åkt hem igen, så är det rätt tomt i lägenheten igen. Synd att han inte kunde stanna längre men det skyller jag helt på hans arbetsgivare, kan man stämma dem för onödigt tidsuppehållande av vän?

Men nu är det väl dags för lite tack då:
Gnisten; Tack för helgen och tiden, hoppas vi ses snart igen!
Marie (den teoretiska); Tack för att du finns och alltid kan var sådär lite lagom psykolog till mig.
Marie (den praktiska); Tack för att du finns med ditt 24-timmars glada humör.
Moder; Tack för maten och för att du finns, ser framemot att få hjälpa till på öppet hus.

Nu får vi se när jag skriver nästa gång, men hoppas att det inte dröjer.

Saknar!