Vem är jag...
... egentligen? Är det jag eller blir saker bara mer och mer förvirrat?
Kanske är det min blonda hårfärg, fast samtidigt så har jag alltid varit undantaget som bekräftar regeln. Men när samma ord används för flera olika saker, eller personer, vad har det då för innebörd? Vilka ord är speciella? Även skiftandet mellan ståndpunkter är förvirrande, ibland är det på och ibland är det av. Jag får försöka samla ihop allt och reda ut det, eller så får jag backa undan. Önskar Bäjbi kunde ligga bakom mig och viska att allt är bra i mitt öra.
Kanske är det min blonda hårfärg, fast samtidigt så har jag alltid varit undantaget som bekräftar regeln. Men när samma ord används för flera olika saker, eller personer, vad har det då för innebörd? Vilka ord är speciella? Även skiftandet mellan ståndpunkter är förvirrande, ibland är det på och ibland är det av. Jag får försöka samla ihop allt och reda ut det, eller så får jag backa undan. Önskar Bäjbi kunde ligga bakom mig och viska att allt är bra i mitt öra.
"Turned away from it all like a blind man
Sat on a fence but it don't work
Keep coming up with love
but it's so slashed and torn"
Jag närmar mig den mörka sidan...
... iallafall för ett par timmar. Tänkte nämligen lägga mig och kolla på Legally Blonde 1 och 2.
Dessa filmer är egentligen för "tjejiga" för mig och min manlighet, men ibland har jag modet att släppa tillbaka lite. Ni som känner mig vet vad jag menar. Önskar dock att bäjbi varit här och hållt armarna om mig.
Dessa filmer är egentligen för "tjejiga" för mig och min manlighet, men ibland har jag modet att släppa tillbaka lite. Ni som känner mig vet vad jag menar. Önskar dock att bäjbi varit här och hållt armarna om mig.
Du vet vad jag menar...
Får jag kanske känna de lätta molnen under fötterna snart igen?
Lite heterosexuell kärlek...
... eller kanske inte. Men de här båda brudarna är så himla läckra att de nästan skulle kunna få mig straight.
Jag talar om Milla Jovovich och Sienna Guillory som spelar Alice och Jill Valentine i Resident Evil: Apocalypse. De båda är fruktansvärt heta och jag är faktiskt lite svag för snygga brudar som kan slåss och hantera vapen. Antar att det är mina 10% heterosexualitet som gör sig påminda. De här kvinnorna är verkligen att dö för. Har ni inte sett filmen så se den, det är en bra filmatisering av ett episkt tevespel som de flesta 80-talister minns.
Jag talar om Milla Jovovich och Sienna Guillory som spelar Alice och Jill Valentine i Resident Evil: Apocalypse. De båda är fruktansvärt heta och jag är faktiskt lite svag för snygga brudar som kan slåss och hantera vapen. Antar att det är mina 10% heterosexualitet som gör sig påminda. De här kvinnorna är verkligen att dö för. Har ni inte sett filmen så se den, det är en bra filmatisering av ett episkt tevespel som de flesta 80-talister minns.
Sienna Guillory som "Jill Valentine"
Milla Jovovich som "Alice"
Slutscenen som är så sjukt snygg.
Ledmotivet till filmen
Du måste se mig för den jag är, inte som ett referensmaterial till dina ex.
Julen är över...
... och jag laddar inför nyår.
Idag så räknade jag igenom julklappspengarna och konstaterade att det var alldeles lagom mycket till en ny mobil, så nu har jag rådfrågat lite folk och jämfört priser. Till slut blev den en Samsung S5230 som jag förhoppningsvis får så fort som möjligt. Det blev dessutom lite över så får se vad jag lägger dem på.
I övrigt så är jag splittrad, konfunderad och osäker. Jag är sådär äckligt mycket skytt ibland, vilket gör att jag rusar in i saker med hull och hår. Varför vänta när det finns passion att tillgå?
Lite musik och sen skall jag kolla på Simpsons-maratonet på 6:an tror jag.
Idag så räknade jag igenom julklappspengarna och konstaterade att det var alldeles lagom mycket till en ny mobil, så nu har jag rådfrågat lite folk och jämfört priser. Till slut blev den en Samsung S5230 som jag förhoppningsvis får så fort som möjligt. Det blev dessutom lite över så får se vad jag lägger dem på.
I övrigt så är jag splittrad, konfunderad och osäker. Jag är sådär äckligt mycket skytt ibland, vilket gör att jag rusar in i saker med hull och hår. Varför vänta när det finns passion att tillgå?
Lite musik och sen skall jag kolla på Simpsons-maratonet på 6:an tror jag.
<object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/cgptvsHHYK4&hl=sv_SE&fs=1&color1=0x006699&color2=0x54abd6"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/cgptvsHHYK4&hl=sv_SE&fs=1&color1=0x006699&color2=0x54abd6" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object>
"A compromise would surely help the situation
Agree to disagree, but disagree to part
Well after all it’s just a compromise
For the things we do for love"
Nadolig Llawen...
... eller God Jul som vi säger på svenska, det är det walesiska sättet att säga det som står i rubriken.
Det är väl nu man skall skriva om hur man ser framemot julen och saker, precis som alla andra. Det tänker dock inte jag göra, nej det har blivit dags för en kort självsummering.
Idag slog det mig att jag skrämms av mig själv. Tidigare relationsproblem har lämnat mig med ett djupt spår av svartsjuka, även om det så bara är ett nytt ragg som jag hoppas det kan bli något seriöst av. Frågan är om det är något genetiskt nedärvt eller om det faktiskt bara är en restprodukt efter många svek i olika relationer. Tror det får bli en diskussion med min kära mamma om detta vid ett senare tillfälle, hon kanske kan bringa klarhet.
En annan fråga som automatiskt dök upp i mitt huvud vid denna insikt är om jag borde avbryta det nu, innan allt blir skit, innan allt blir skit. Är jag verkligen redo för att försöka inleda något nytt eller borde jag ta ett sabbatsår?
Det finns en som har börjat betyda mer och mer för mig, vi har dessutom en snarlik bakgrund vad det gäller förhållanden. Problemet är att jag inte vet hur jag skall hantera mitt bagage, den enda relation jag egentligen lyckats med det var tillsammans med Binky. Men sen är han den enda som visade mig precis lika mycket kärlek tillbaka som jag gav.
Detta är inget lätt ämne för en julafton, tror minsann det får vänta tills annandagen. Jag kör vidare sålänge, fina sms och msn-konversationer kan man ju inte få nog av. Har man tur kanske man får ett telefonsamtal med. Nu skall jag dricka upp min drick-youghurt och sen kasta mig in i duschen, det är ju blott mindre än en timme kvar innan min kära fader skall hämta mig. Sen blir det jul i skogen och jag är inte hemma i lägenheten förrän imorgon igen.
Det är väl nu man skall skriva om hur man ser framemot julen och saker, precis som alla andra. Det tänker dock inte jag göra, nej det har blivit dags för en kort självsummering.
Idag slog det mig att jag skrämms av mig själv. Tidigare relationsproblem har lämnat mig med ett djupt spår av svartsjuka, även om det så bara är ett nytt ragg som jag hoppas det kan bli något seriöst av. Frågan är om det är något genetiskt nedärvt eller om det faktiskt bara är en restprodukt efter många svek i olika relationer. Tror det får bli en diskussion med min kära mamma om detta vid ett senare tillfälle, hon kanske kan bringa klarhet.
En annan fråga som automatiskt dök upp i mitt huvud vid denna insikt är om jag borde avbryta det nu, innan allt blir skit, innan allt blir skit. Är jag verkligen redo för att försöka inleda något nytt eller borde jag ta ett sabbatsår?
Det finns en som har börjat betyda mer och mer för mig, vi har dessutom en snarlik bakgrund vad det gäller förhållanden. Problemet är att jag inte vet hur jag skall hantera mitt bagage, den enda relation jag egentligen lyckats med det var tillsammans med Binky. Men sen är han den enda som visade mig precis lika mycket kärlek tillbaka som jag gav.
Detta är inget lätt ämne för en julafton, tror minsann det får vänta tills annandagen. Jag kör vidare sålänge, fina sms och msn-konversationer kan man ju inte få nog av. Har man tur kanske man får ett telefonsamtal med. Nu skall jag dricka upp min drick-youghurt och sen kasta mig in i duschen, det är ju blott mindre än en timme kvar innan min kära fader skall hämta mig. Sen blir det jul i skogen och jag är inte hemma i lägenheten förrän imorgon igen.
- No comment -
You're like a drug, just rushing through my veins.
22 år och 24 timmar...
... är min ungefärliga ålder just nu. Ja, jag fyllde år igår.
Har haft en mentalt tuff tid den senaste veckan. T ex så fick jag kontakt med honom igen, dock är det avslutat nu och jag fick ungefär det avslut jag behövde. Kanske det kan bli något i framtiden men just nu återstår enbart att skriva ett långt mail till honom och släppa fram allt. Tror dock det får vänta till efter jul.
En jobbig insikt är att typ alla söta killar bor minst 100 mil bort (eller iaf så känns det så). Men sen finns det ju de i klassen som är sådär charmiga och trevliga med, dock säger min magkänsla att de är hetero. Har dock haft fel förr så får väl hoppas att det är så nu med.
En vän kallade mig för mysbitter och det är vad jag är. Samtidigt är jag ju charmant, snygg, ödmjuk och helt enkelt bäst! Dagens låt är utvald för att den får representera min födelsedag och innebörden av att få mer än 100 gratulationer från släkt, vänner och bekanta.
Har haft en mentalt tuff tid den senaste veckan. T ex så fick jag kontakt med honom igen, dock är det avslutat nu och jag fick ungefär det avslut jag behövde. Kanske det kan bli något i framtiden men just nu återstår enbart att skriva ett långt mail till honom och släppa fram allt. Tror dock det får vänta till efter jul.
En jobbig insikt är att typ alla söta killar bor minst 100 mil bort (eller iaf så känns det så). Men sen finns det ju de i klassen som är sådär charmiga och trevliga med, dock säger min magkänsla att de är hetero. Har dock haft fel förr så får väl hoppas att det är så nu med.
En vän kallade mig för mysbitter och det är vad jag är. Samtidigt är jag ju charmant, snygg, ödmjuk och helt enkelt bäst! Dagens låt är utvald för att den får representera min födelsedag och innebörden av att få mer än 100 gratulationer från släkt, vänner och bekanta.
"Waiting for my real life to begin..."
"Scars tells us where we've been, not where we're going"
Plötsligt händer det...
... även i verkligheten.
Idag fick jag ett betydande mail, bokstavligt betydande alltså. Det var från en av de som betytt allra mest i mitt liv, en person jag trodde att jag aldrig mer skulle höra av. Mamma, du vet vem jag menar. Att bara veta att han lever och var han finns betyder massor. Jag känner en värme inombords, en slags lycka. Hade han varit här hade jag tagit med honom ut och visat honom snön som faller just nu, för det är något han aldrig har sett. Nu väntar jag med spänning på ett nytt mail, eller kanske en konversation. Något som åtminstone talar om lite mer om hur det är med han och vad han gör. Även om jag skrev ett blogginlägg på 12 000 000 tecken skulle jag nog inte kunna förklara hela historien och varför han är så viktig.
Idag fick jag ett betydande mail, bokstavligt betydande alltså. Det var från en av de som betytt allra mest i mitt liv, en person jag trodde att jag aldrig mer skulle höra av. Mamma, du vet vem jag menar. Att bara veta att han lever och var han finns betyder massor. Jag känner en värme inombords, en slags lycka. Hade han varit här hade jag tagit med honom ut och visat honom snön som faller just nu, för det är något han aldrig har sett. Nu väntar jag med spänning på ett nytt mail, eller kanske en konversation. Något som åtminstone talar om lite mer om hur det är med han och vad han gör. Även om jag skrev ett blogginlägg på 12 000 000 tecken skulle jag nog inte kunna förklara hela historien och varför han är så viktig.
That's what he is to me.
Naku penda.
Här är hon...
... världens mest underbara mamma.
Jag älskar dig, utan ditt inflytande hade jag inte varit lika självständig.
Till dig:
"Vad läser du till egentligen? Bara så jag vet när alla frågar..."
- Mamma (utan att riktigt bry sig själv, hon vet att det blir bra tillslut)
Du har fångat mitt intresse...
... på ett sätt som jag inte varit med om innan.
Jag pratar om en väns vän och en person som jag fattade intresse för. På vilken nivå intresset ligger är ännu oklart men jag vet att jag vill lära känna personen på gott och ont, ta allt som det kommer liksom. Ja, vad ska man göra?
Jag pratar om en väns vän och en person som jag fattade intresse för. På vilken nivå intresset ligger är ännu oklart men jag vet att jag vill lära känna personen på gott och ont, ta allt som det kommer liksom. Ja, vad ska man göra?
Att veta att man har bra vänner ger en känsla av frihet.
Jul...
... med alla dess tankar och funderingar.
Dags för en bekännelse, jag laddar sällan inför julen (iaf inte på ett positivt sätt). Som vanligt så känns det mest tungt inför julen, mest en massa stress och strul. Jag har slutat ge julklappar och jag vill inte ha några heller. Varje jul ser ju i princip likadan ut; ungar som stökar runt, mormor som stressar upp sig över maten m m.
Visst är det trevligt att samlas med släkten och äta lite tillsammans, men måste det vara så himla omständigt?
Sen är det ju det här med att vara skilsmässobarn och försöka planera så att det blir "rättvist", lite som att vara en förälder. Helst skall man vara med den ena sidan av familjen på julafton ena året och sedan med den andra sidan året efter, annars blir det gnäll. Okej, det blir inte alltid gnäll men det har hänt att vissa individer har kännt sig sårade och åsidosatta enbart för att man har varit två julaftonar i rad hos den ena sidan av familjen. Skulle jag då göra det enkelt för mig och helt enkelt sitta hemma med lite glögg, pepparkakor och typ en bra film, ja då får man höra att "Så kan du ju inte göra!". När man då försöker förklara hur påfrestande detta påklistrade familjfirande kan kännas, ja då är man ju riktigt konstig.
Nej, nog med gnäll nu. Imorgon bjuder mina morföräldrar på julbord och sedan blir det Lussevaka på kåren. Så det finns ju saker att se framemot med i dessa juletider. Jag menar ett julbord där allt är fixat och färdigt, kan det bli bättre? Skall börja kolla vad det kan kosta att köpa in catring för julmaten i framtiden, då blir det ju mindre stress och stök för alla. Lägger då varje person en liten peng var så kan man säkert få ett riktigt bra julbord. Det gäller att försöka se lösningar.
Nu blir det ett klipp:
Dags för en bekännelse, jag laddar sällan inför julen (iaf inte på ett positivt sätt). Som vanligt så känns det mest tungt inför julen, mest en massa stress och strul. Jag har slutat ge julklappar och jag vill inte ha några heller. Varje jul ser ju i princip likadan ut; ungar som stökar runt, mormor som stressar upp sig över maten m m.
Visst är det trevligt att samlas med släkten och äta lite tillsammans, men måste det vara så himla omständigt?
Sen är det ju det här med att vara skilsmässobarn och försöka planera så att det blir "rättvist", lite som att vara en förälder. Helst skall man vara med den ena sidan av familjen på julafton ena året och sedan med den andra sidan året efter, annars blir det gnäll. Okej, det blir inte alltid gnäll men det har hänt att vissa individer har kännt sig sårade och åsidosatta enbart för att man har varit två julaftonar i rad hos den ena sidan av familjen. Skulle jag då göra det enkelt för mig och helt enkelt sitta hemma med lite glögg, pepparkakor och typ en bra film, ja då får man höra att "Så kan du ju inte göra!". När man då försöker förklara hur påfrestande detta påklistrade familjfirande kan kännas, ja då är man ju riktigt konstig.
Nej, nog med gnäll nu. Imorgon bjuder mina morföräldrar på julbord och sedan blir det Lussevaka på kåren. Så det finns ju saker att se framemot med i dessa juletider. Jag menar ett julbord där allt är fixat och färdigt, kan det bli bättre? Skall börja kolla vad det kan kosta att köpa in catring för julmaten i framtiden, då blir det ju mindre stress och stök för alla. Lägger då varje person en liten peng var så kan man säkert få ett riktigt bra julbord. Det gäller att försöka se lösningar.
Nu blir det ett klipp:
Undra om det bjuds på punsch i jul!?
God j-vla Jul på er alla!