Inne i kyrkan var det vackert, man kände en viss frid men samtidigt en stark sorg. Psalm- och låt-valen var helt rätt, ändå kunde jag inte gråta oavsett hur mycket jag ville. Det var först när mor min visade mig bilder från visningen som allt rämnade. Hon var så vacker i sin folkdräkt och alla minnen från högtider där hon bar den kom tillbaka.