Känslomässig kakafoni - en sömnförstörare
Ja kära läsare, klockan är just nu 02:07 på torsdagsmorgonen och jag kan inte sova. Det har hänt för mycket under dagen, alldeles för många känslor från hela skalan som har drabbat samman i en enda stor drabbning. Så mycket jag vill säga och uttrycka, men finner inte ord för det. Skall iallafall ge det ett ärligt försök här och nu.
Första dagen på det nya jobbet idag, har fått jobb som extra städare på Tylöbäck. Så ägnade fyra timmar av dagen åt att först lära mig städa hotellrum och sedan helt enkelt städa. Efter 1 ½ månads arbetslöshet var det riktigt roligt att städa, otroligt nog. Mycket kan bero på de nya kollegorna som är underbart trevliga. Så här kommer lyckokänslorna in.
Sen pratade jag lite med en viss person, det höll på att balla ur. Förmodligen mest för att jag läst lite irriterade mail angående den uppkommande jubileumsfesten på RFSL Halland. Men jag kom till lite nya insikter och dessa gav mig mestadels vemod, förvirring och en sårad stolthet.
Sen på kvällen var det möte angående ovannämnda fest och där kom frustrationen in i bilden. Jag menar hur j*vla svårt kan det vara att jobba en fest? Just nu är det styrelsen som får dra det tyngsta lasset för att det ska gå runt. Men om nu medlemmarna vill ha fester så får de väl se till att arbeta på dem med. Säger inte att man skall arbeta varje fest, men någon fest då och då. Om alla hjälps åt så kan vi få det att funka. Själv ska jag jobba min tredje fest i rad och likadant den tredje sen jag började aktivera mig. När vi började mötet så såg det ut som att vi skulle behöva ställa in festen, STÄLLA IN JUBILEUMSFESTEN, kan ni tänka er!? Dock löste sig problemet tack vare några av de få men trogna medlemmar som inser att någon måste jobba. Men vad fasen, nu kommer det nya studenter och så, så vi kan väl förhoppningsvis aktivera dem lite mer. Från mötet tog jag med mig ilska, frustration och uppgivenhet.
Ta nu dessa känslor: Lycka, Vemod, Förvirring, Sårad, Ilska, Frustration och Uppgivenhet.
Släng ut dem lite hur som helst på ett slagfält och låt dem kämpa mot varandra i ett kaos. Då förstår ni kanske varför jag inte kan sova just nu...
Jaja, imorgon kommer det en ny dag och nya chanser att reda ut saker. Lär väl bli ett samtal med en viss person igen och där får jag förklara att jag har kommit till insikt om hur jag måste lägga band på mig själv och vissa känslor, allt för mitt eget bästa.
Lycka vänner, LYCKA!
Första dagen på det nya jobbet idag, har fått jobb som extra städare på Tylöbäck. Så ägnade fyra timmar av dagen åt att först lära mig städa hotellrum och sedan helt enkelt städa. Efter 1 ½ månads arbetslöshet var det riktigt roligt att städa, otroligt nog. Mycket kan bero på de nya kollegorna som är underbart trevliga. Så här kommer lyckokänslorna in.
Sen pratade jag lite med en viss person, det höll på att balla ur. Förmodligen mest för att jag läst lite irriterade mail angående den uppkommande jubileumsfesten på RFSL Halland. Men jag kom till lite nya insikter och dessa gav mig mestadels vemod, förvirring och en sårad stolthet.
Sen på kvällen var det möte angående ovannämnda fest och där kom frustrationen in i bilden. Jag menar hur j*vla svårt kan det vara att jobba en fest? Just nu är det styrelsen som får dra det tyngsta lasset för att det ska gå runt. Men om nu medlemmarna vill ha fester så får de väl se till att arbeta på dem med. Säger inte att man skall arbeta varje fest, men någon fest då och då. Om alla hjälps åt så kan vi få det att funka. Själv ska jag jobba min tredje fest i rad och likadant den tredje sen jag började aktivera mig. När vi började mötet så såg det ut som att vi skulle behöva ställa in festen, STÄLLA IN JUBILEUMSFESTEN, kan ni tänka er!? Dock löste sig problemet tack vare några av de få men trogna medlemmar som inser att någon måste jobba. Men vad fasen, nu kommer det nya studenter och så, så vi kan väl förhoppningsvis aktivera dem lite mer. Från mötet tog jag med mig ilska, frustration och uppgivenhet.
Ta nu dessa känslor: Lycka, Vemod, Förvirring, Sårad, Ilska, Frustration och Uppgivenhet.
Släng ut dem lite hur som helst på ett slagfält och låt dem kämpa mot varandra i ett kaos. Då förstår ni kanske varför jag inte kan sova just nu...
Jaja, imorgon kommer det en ny dag och nya chanser att reda ut saker. Lär väl bli ett samtal med en viss person igen och där får jag förklara att jag har kommit till insikt om hur jag måste lägga band på mig själv och vissa känslor, allt för mitt eget bästa.
Lycka vänner, LYCKA!
Vissa minnen blir tydligare medan andra börjar falna...
Ja nu har det gått ett par veckor sen EUROPRIDE 2008 och många av minnena ligger färska i hjärtat. Men det är nu som vissa av dem framstår som mer klara och vackra och tror jag skall delge några av dem idag.
Först ut är nog det allra vackraste minnet, vi talar om söndagmorgon. Den här "dagen efter"-känslan infinner sig och man funderar på om personen vid ens sida kommer köra ut en nu, när man har fyllt sin uppgift liksom. Har dessutom länge väntat på den dag jag vaknar upp jämte någon och allt känns så bra och rätt. Denna morgon hände det. Jag vaknade och tittade på hans fridfulla ansikte som infann sig när han sov. Jag lutade mig fram och kysste honom, han vaknade till och tittade på mig. "Nu åker jag ut" var den tanke som for genom huvudet, men istället kröp han tätt intill och la upp ett ben på mig samtidigt som han la sitt underbara ansikte tillrätta mot min axel och somnade om. Då önskade jag att tiden bara skulla stanna, att vi skulle vara fast i det ögonblicket för en evighet.
Sen har vi ju ett lite roligare minne, nämligen "knäböj med liten flat-kapten". Ja det är precis vad det låter som, en ny träningsmetod. De flesta som läser det här har säkert ingen aning om vem min flatguru är, men iallafall är hon kapten till graden och arbetar som FM Metereolog. En liten hobby vi åtog oss under PRIDE var att retas med just denna kapten och därmed uppfann vi "knäböj med liten flat-kapten". Det går ut på att du lyfter upp din flat-kapten i brandmannagrepp (helst när hon är oförberedd) och sedan gör X antal knäböj med henne. Detta är numera "den nya innebörden av träningskompis" som kaptenen förnöjt konstaterade.
Sist ut för den här gången är paraden och de tillfällen då "Village people's" låt "YMCA" spelades från vagnen. Detta minne härstammar från den tid då det begavs sig som så att alla HBT-personer (och även några heteros) kunde texten och framförallt rörelserna till ovannämnda låt. Varenda gång denna låt kom igång så såg jag hur Petra flyttade sig bakåt på flaket och sökte ögonkontakt med mig. Sen höjde vi våra händer och klappade in rörelserna tillsammans, helt förbannat underbart!
Tack för allt kära vänner och tack till dig som gjorde min söndagsmorgon. ;)
Först ut är nog det allra vackraste minnet, vi talar om söndagmorgon. Den här "dagen efter"-känslan infinner sig och man funderar på om personen vid ens sida kommer köra ut en nu, när man har fyllt sin uppgift liksom. Har dessutom länge väntat på den dag jag vaknar upp jämte någon och allt känns så bra och rätt. Denna morgon hände det. Jag vaknade och tittade på hans fridfulla ansikte som infann sig när han sov. Jag lutade mig fram och kysste honom, han vaknade till och tittade på mig. "Nu åker jag ut" var den tanke som for genom huvudet, men istället kröp han tätt intill och la upp ett ben på mig samtidigt som han la sitt underbara ansikte tillrätta mot min axel och somnade om. Då önskade jag att tiden bara skulla stanna, att vi skulle vara fast i det ögonblicket för en evighet.
Sen har vi ju ett lite roligare minne, nämligen "knäböj med liten flat-kapten". Ja det är precis vad det låter som, en ny träningsmetod. De flesta som läser det här har säkert ingen aning om vem min flatguru är, men iallafall är hon kapten till graden och arbetar som FM Metereolog. En liten hobby vi åtog oss under PRIDE var att retas med just denna kapten och därmed uppfann vi "knäböj med liten flat-kapten". Det går ut på att du lyfter upp din flat-kapten i brandmannagrepp (helst när hon är oförberedd) och sedan gör X antal knäböj med henne. Detta är numera "den nya innebörden av träningskompis" som kaptenen förnöjt konstaterade.
Sist ut för den här gången är paraden och de tillfällen då "Village people's" låt "YMCA" spelades från vagnen. Detta minne härstammar från den tid då det begavs sig som så att alla HBT-personer (och även några heteros) kunde texten och framförallt rörelserna till ovannämnda låt. Varenda gång denna låt kom igång så såg jag hur Petra flyttade sig bakåt på flaket och sökte ögonkontakt med mig. Sen höjde vi våra händer och klappade in rörelserna tillsammans, helt förbannat underbart!
Tack för allt kära vänner och tack till dig som gjorde min söndagsmorgon. ;)
By the way...
Gjorde Dr Phils personlighetstest idag och så här lyder resultatet:
"The Loyal Friend"
"Others see you as sensible, cautious, careful & practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expects the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over if that trust is ever broken. "
Lovar att översätta för dig kära mor, om du nu vill det.
"The Loyal Friend"
"Others see you as sensible, cautious, careful & practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expects the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over if that trust is ever broken. "
Lovar att översätta för dig kära mor, om du nu vill det.
Jaha ja...
Då har man varit arbetslös ett tag och det märks. Känner mig mestadels rastlös och frustrerad samtidigt som jag (ofrivilligt) har börjat vakna 05:30 på morgnarna. Dessutom beräknade jag min budget för nästa månad idag och den går f*n inte ihop. Men på något sätt ska jag klara det med.
Ni vet väl hur det känns när man tror att allt känslomässigt hopp har lämnat ens hjärta och själ, så kände jag mig innan PRIDE. Men under den veckan han känslor komma tillbaka och börja flöda igen och för det vill jag säga "Tack sötnos", du vet vem du är.
Nu när budgeten inte går ihop sig så finns det inte den minsta möjlighet att åka upp och hälsa på denna person eller någon av flatorna, men det får gå ändå. Måste få ett jobb snart, känns som att man är ganska oattraktiv på arbetsmarknaden, men det löser sig säkerligen.
Så ska man stå i baren på Nightlife för första gången på lördag, skall bli ytterst spännande. Dessutom blir det mitt andra pass som DJ där den 30:e augusti och då vill jag se lite fler människor på dansgolvet minsann. ;)
Nej nu ska jag fortsätta städa, kan ju inte låta bli nu när min mor har tryckt på om att jag borde plocka iordning. Men ha det bra därute så får vi se när jag skriver igen.
Jag och Gnisten efter paraden, EUROPRIDE -08. (Dessutom en av de få bilder jag ser bra ut i uniform på). ^^
Ni vet väl hur det känns när man tror att allt känslomässigt hopp har lämnat ens hjärta och själ, så kände jag mig innan PRIDE. Men under den veckan han känslor komma tillbaka och börja flöda igen och för det vill jag säga "Tack sötnos", du vet vem du är.
Nu när budgeten inte går ihop sig så finns det inte den minsta möjlighet att åka upp och hälsa på denna person eller någon av flatorna, men det får gå ändå. Måste få ett jobb snart, känns som att man är ganska oattraktiv på arbetsmarknaden, men det löser sig säkerligen.
Så ska man stå i baren på Nightlife för första gången på lördag, skall bli ytterst spännande. Dessutom blir det mitt andra pass som DJ där den 30:e augusti och då vill jag se lite fler människor på dansgolvet minsann. ;)
Nej nu ska jag fortsätta städa, kan ju inte låta bli nu när min mor har tryckt på om att jag borde plocka iordning. Men ha det bra därute så får vi se när jag skriver igen.
Jag och Gnisten efter paraden, EUROPRIDE -08. (Dessutom en av de få bilder jag ser bra ut i uniform på). ^^