Känslomässig kakafoni - en sömnförstörare
Ja kära läsare, klockan är just nu 02:07 på torsdagsmorgonen och jag kan inte sova. Det har hänt för mycket under dagen, alldeles för många känslor från hela skalan som har drabbat samman i en enda stor drabbning. Så mycket jag vill säga och uttrycka, men finner inte ord för det. Skall iallafall ge det ett ärligt försök här och nu.
Första dagen på det nya jobbet idag, har fått jobb som extra städare på Tylöbäck. Så ägnade fyra timmar av dagen åt att först lära mig städa hotellrum och sedan helt enkelt städa. Efter 1 ½ månads arbetslöshet var det riktigt roligt att städa, otroligt nog. Mycket kan bero på de nya kollegorna som är underbart trevliga. Så här kommer lyckokänslorna in.
Sen pratade jag lite med en viss person, det höll på att balla ur. Förmodligen mest för att jag läst lite irriterade mail angående den uppkommande jubileumsfesten på RFSL Halland. Men jag kom till lite nya insikter och dessa gav mig mestadels vemod, förvirring och en sårad stolthet.
Sen på kvällen var det möte angående ovannämnda fest och där kom frustrationen in i bilden. Jag menar hur j*vla svårt kan det vara att jobba en fest? Just nu är det styrelsen som får dra det tyngsta lasset för att det ska gå runt. Men om nu medlemmarna vill ha fester så får de väl se till att arbeta på dem med. Säger inte att man skall arbeta varje fest, men någon fest då och då. Om alla hjälps åt så kan vi få det att funka. Själv ska jag jobba min tredje fest i rad och likadant den tredje sen jag började aktivera mig. När vi började mötet så såg det ut som att vi skulle behöva ställa in festen, STÄLLA IN JUBILEUMSFESTEN, kan ni tänka er!? Dock löste sig problemet tack vare några av de få men trogna medlemmar som inser att någon måste jobba. Men vad fasen, nu kommer det nya studenter och så, så vi kan väl förhoppningsvis aktivera dem lite mer. Från mötet tog jag med mig ilska, frustration och uppgivenhet.
Ta nu dessa känslor: Lycka, Vemod, Förvirring, Sårad, Ilska, Frustration och Uppgivenhet.
Släng ut dem lite hur som helst på ett slagfält och låt dem kämpa mot varandra i ett kaos. Då förstår ni kanske varför jag inte kan sova just nu...
Jaja, imorgon kommer det en ny dag och nya chanser att reda ut saker. Lär väl bli ett samtal med en viss person igen och där får jag förklara att jag har kommit till insikt om hur jag måste lägga band på mig själv och vissa känslor, allt för mitt eget bästa.
Lycka vänner, LYCKA!
Första dagen på det nya jobbet idag, har fått jobb som extra städare på Tylöbäck. Så ägnade fyra timmar av dagen åt att först lära mig städa hotellrum och sedan helt enkelt städa. Efter 1 ½ månads arbetslöshet var det riktigt roligt att städa, otroligt nog. Mycket kan bero på de nya kollegorna som är underbart trevliga. Så här kommer lyckokänslorna in.
Sen pratade jag lite med en viss person, det höll på att balla ur. Förmodligen mest för att jag läst lite irriterade mail angående den uppkommande jubileumsfesten på RFSL Halland. Men jag kom till lite nya insikter och dessa gav mig mestadels vemod, förvirring och en sårad stolthet.
Sen på kvällen var det möte angående ovannämnda fest och där kom frustrationen in i bilden. Jag menar hur j*vla svårt kan det vara att jobba en fest? Just nu är det styrelsen som får dra det tyngsta lasset för att det ska gå runt. Men om nu medlemmarna vill ha fester så får de väl se till att arbeta på dem med. Säger inte att man skall arbeta varje fest, men någon fest då och då. Om alla hjälps åt så kan vi få det att funka. Själv ska jag jobba min tredje fest i rad och likadant den tredje sen jag började aktivera mig. När vi började mötet så såg det ut som att vi skulle behöva ställa in festen, STÄLLA IN JUBILEUMSFESTEN, kan ni tänka er!? Dock löste sig problemet tack vare några av de få men trogna medlemmar som inser att någon måste jobba. Men vad fasen, nu kommer det nya studenter och så, så vi kan väl förhoppningsvis aktivera dem lite mer. Från mötet tog jag med mig ilska, frustration och uppgivenhet.
Ta nu dessa känslor: Lycka, Vemod, Förvirring, Sårad, Ilska, Frustration och Uppgivenhet.
Släng ut dem lite hur som helst på ett slagfält och låt dem kämpa mot varandra i ett kaos. Då förstår ni kanske varför jag inte kan sova just nu...
Jaja, imorgon kommer det en ny dag och nya chanser att reda ut saker. Lär väl bli ett samtal med en viss person igen och där får jag förklara att jag har kommit till insikt om hur jag måste lägga band på mig själv och vissa känslor, allt för mitt eget bästa.
Lycka vänner, LYCKA!
Rapporter
Trackback