Scherschanten

Jaha, kära vänner och bekanta, då var det dags igen. Som ni vet har jag en slags ingrodd avsky mot julen och dess behov av ytterst pretentiöst firande med mycket stress och konsumtionsglädje. Dock frågade min kombo mig igår om jag inte har några julsaker, var på jag deklarerade att det minsann inte skulle upp något julpynt i november månad. Det enda undantag jag gick med på var EN adventsljusstake i köksfönstret.

Idag däremot så gjorde jag ett fatalt misstag, jag gick ut i förrådet för att se vart mitt julpynt befann sig, vilket resulterade i ett flertal saker. Det första var att jag faktiskt bar in de båda lådorna i vardagsrummet för att sedan frenetiskt leta upp en julskiva. Efter att ha skruvat upp volymen så började jag packa upp lådorna, vilket resulterade i att jag rusade ner till affären i panik och införskaffade glögg, clementiner och pepparkaksdeg. Efter att ha värmt på lite glögg och förtärt en clementin återgick jag fredligt till att packa upp tomtar och placera ut dem i lägenheten. Efter en stund kom min kombo hem och föll in i julpyntandet (med stor lycka skall tilläggas), var på vi värmde mer glögg och hon letade fram russin och pepparkakor. När detta hade inmundigats så började tomtarna komma på plats och här sitter jag nu med några få tomtar kvar, samt lite kulor som skall hängas upp.

I övrigt är det Världs AIDS-dagen idag, vilket självklart RFSL Hallands HIV-prevention uppmärksammade. Detta innebär att jag, kvinnan och fejkflatan gav oss ut med kondomer och röda band som vi delade ut till folk på stan. Svinkallt var det och folket var, som vanligt i december, otrevliga och stressade. Efter ett par timmar svalde vi förtretet och gick hem till mig för att dricka kaffe och värma oss.

När det gäller känslobiten så känns allt tryggt och stabilt, inte för att jag har något på gång men det känns bra. Fallskärmsjägarna har visat mig att det finns killar som kan det där med att bryta INNAN det gått för långt och därmed har jag vunnit en ny vän. Vart det sedan slutar får framtiden utvisa.

Har även konstaterat att jag är socialist men icke tackar nej till lite lyx, alltså är jag en champagnesocialist. Hör bara hur det låter, smaka på ordet, det är fantastiskt. Den här champagensocialisten börjar få ordning på livet och har bara aderton dagar, samt två timmar innan det är dags att fira ett år närmare döden.

Skål för bubbelbolsjevikerna!