Here I go again...
... down the confusia lane.
Ja kära vänner och bekanta, nu börjar det röra på sig på arbetssidan. Bokat in en ny jobbintervjuv idag, inte världens flashigaste arbete kanske men det duger till mig. Får se hur det går, men det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, jag är ju i desperat behov av arbete. Jobbet är alltså som restaurangbiträde på MAX.
På känslosidan så är det som vanligt förvirrat, frustrerat och det känns lite som ett vakuum. Så många känslor, så många intryck, så många olika bemötanden. Förvirringen är total och jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. För tillfället så försöker jag behålla min positiva energi, Kvinnan blir så less annars.
Men där var de där två orden, som sedan blev tre och faktiskt kändes som ett legitimt knivhugg i bröstkorgen. Varför kan jag inte bara be folk fara åt h-e, varför måste jag vara för snäll för det?
Nej nu ska jag ner på stan och dela ut CV:n och försöka hitta fler jobb.
Lev livet, lev det med mig!
Ja kära vänner och bekanta, nu börjar det röra på sig på arbetssidan. Bokat in en ny jobbintervjuv idag, inte världens flashigaste arbete kanske men det duger till mig. Får se hur det går, men det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, jag är ju i desperat behov av arbete. Jobbet är alltså som restaurangbiträde på MAX.
På känslosidan så är det som vanligt förvirrat, frustrerat och det känns lite som ett vakuum. Så många känslor, så många intryck, så många olika bemötanden. Förvirringen är total och jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. För tillfället så försöker jag behålla min positiva energi, Kvinnan blir så less annars.
Men där var de där två orden, som sedan blev tre och faktiskt kändes som ett legitimt knivhugg i bröstkorgen. Varför kan jag inte bara be folk fara åt h-e, varför måste jag vara för snäll för det?
Nej nu ska jag ner på stan och dela ut CV:n och försöka hitta fler jobb.
Lev livet, lev det med mig!
Rapporter
Trackback