Jag vet inte...
... vad jag känner, men ändå så är det som i texten nedan:
"I'm talking 'bout my world, my love, my life
Everytime I try to close my eyes
You just entered my mind
and you lay yourself down beside me... oh why..."
I övrigt så har jag upptäckt att min livsrytm iallafall fungerar som den alltid har gjort.
Har jag ett potentiellt förhållande på gång, ja då har jag inget jobb.
Sen när "kärleken" rasar samman och sönder, ja då helt plötsligt får jag massa erbjudande.
För mindre än en timme sen så fick jag ytterligare ett samtal från MAX, dock var det den här gången det andra MAX, det ute vid Eurostop som ringde. Fick artigt tacka nej till intervjuven då jag skall in till MAX i flygstaden om ett par veckor.
Dessutom skall jag prova på lite morgonplock på RUSTA på måndag, på tisdag skall jag ut på första skolinformationen med kvinnan och sen onsdag, torsdag samt fredag skall jag jobba på mitt gamla jobb Concilia.
Så ännu mindre kärlek i livet och jag har säkert en fast anställning någonstans, det är ju så mitt liv verkar fungera.
Jag känner mig dock starkare och mer självständig för varje dag som går, särskilt när jag tänker tillbaka på alla som har dumpat mig. Undrar om de ens vet vad de missar egentligen? Ja en dag kommer de förmodligen inse och då kommer det krävas mycket innan jag ens överväger att kanske ge dem en ny chans.
Kärlek till er vänner, ni gör livet lättare!
"I'm talking 'bout my world, my love, my life
Everytime I try to close my eyes
You just entered my mind
and you lay yourself down beside me... oh why..."
I övrigt så har jag upptäckt att min livsrytm iallafall fungerar som den alltid har gjort.
Har jag ett potentiellt förhållande på gång, ja då har jag inget jobb.
Sen när "kärleken" rasar samman och sönder, ja då helt plötsligt får jag massa erbjudande.
För mindre än en timme sen så fick jag ytterligare ett samtal från MAX, dock var det den här gången det andra MAX, det ute vid Eurostop som ringde. Fick artigt tacka nej till intervjuven då jag skall in till MAX i flygstaden om ett par veckor.
Dessutom skall jag prova på lite morgonplock på RUSTA på måndag, på tisdag skall jag ut på första skolinformationen med kvinnan och sen onsdag, torsdag samt fredag skall jag jobba på mitt gamla jobb Concilia.
Så ännu mindre kärlek i livet och jag har säkert en fast anställning någonstans, det är ju så mitt liv verkar fungera.
Jag känner mig dock starkare och mer självständig för varje dag som går, särskilt när jag tänker tillbaka på alla som har dumpat mig. Undrar om de ens vet vad de missar egentligen? Ja en dag kommer de förmodligen inse och då kommer det krävas mycket innan jag ens överväger att kanske ge dem en ny chans.
Kärlek till er vänner, ni gör livet lättare!
Rapporter
Trackback