Jag skrattar...

... åt mitt liv. Det följer samma rytm som alltid. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta åt det, men jag väljer att skratta åt det...



"Åååh, titta där är en Trelleborgare, har du sett!? Det är sällan man ser dem såhär långt norrut..."



Jag har inte varit mig själv de senaste dagarna, vilket jag antar på sitt vis är förståeligt. Dock började jag hitta mig själv igen när jag såg hur min livsrytm var precis som vanligt. Vad är nu som "vanligt" tänker väl ni. Ja ni, hur skall jag beskriva det. När jag är lycklig i ett förhållande med någon, som under de 6 veckorna med Peter, då får jag knappt jobba eller någonting. Sen när det helt plötsligt tar slut, ja då ringer de och erbjuder mig ca 7 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Så har min livsrytm alltid sett ut. Jag hoppades att jag hade lyckats bryta den, men insåg precis att det är som en slags förbannelse över mig. Varför kan jag aldrig få både jobb och ett lyckligt förhållande, varför måste det alltid vara det ena eller det andra?

Jag tackar er alla för de råd ni har givit, funderar över att söka hjälp. Mest för att jag behöver reda ut mycket om mitt förflutna. Vad gäller rädslan av att vara älskad, så ja mor du har aldrig sagt att du älskar mig eller mina syskon. Förstår om det kanske är svårt att säga det, men du har däremot visat det genom att stötta och hjälpa till. Det finns ju en annan som varken har sagt det eller stöttat mig, du vet vem jag menar. Det tär på psyket, det faktum att man alltid fått allt negativt påpekat, att vad man än har gjort så har det inte varit bra nog. Du har varit mycket bättre på detta mor och för det är jag evigt tacksam.

Jag kan väl säga att jag har fått råd från många olika håll, vissa av dem var väldigt oväntade. Jag skall sätta mig och svara på brev när jag får tid, dock är veckan ganska fullproppad med arbete som ni kanske har förstått. Jag kommer även svara på brevet från en person som jag sagt att jag inte ville ha kontakt med, dock kommer jag skriva det till den han var, inte den han är.  Ja jag kommer nog uppdatera bloggen i första hand och sen svara på brev i andra hand. Hoppas ni har överseende med detta.

Jag har iaf insett att jag är tillbaka där jag var innan. Jag kommer hålla mig singel ett bra tag nu, det är ändå det jag kan bäst. Dessutom blir jag oftast bara sårad när jag släpper någon för nära. Dessutom blir jag bara utan jobb om jag blir lycklig på det planet, så jag kan klara mig själv. Dags för dagens låt...



Den här musiken gör mig glad...


Jag blir glad när gamla vänner hör av sig och har kännt på sig att något är fel, jag har börjat finna glädjen igen. Jag har ändå varit singel i 6 år och det är en av de saker jag är riktigt bra på.


Rapporter
Rapporterat av: annelill

Bra att du mår bättre. Och som du själv säger, gör upp med det gamla under uppväxten, så blir det ännu bättre. Du är säkert älskad från många håll, men måste också kunna älska dig själv för den du är.

2009-04-20 @ 06:58:29

Rapportera här (helst enligt "7 S"):

Kodnamn:
Senil?

Samband via:

Personakt återfinnes här:

Mata in rapporten:

Trackback