Scherschanten

... sannerligen. Visst kommer jag inte vara helt ensam men av mina tre allra närmsta vänner så är en på Nya Zeeland, en annan flyttar till Umeå för att plugga imorgon och den tredje jobbar eller är med sin pojkvän mestadels.

Jag brukar inte vara förlåtande, nej snarare är jag ganska långsint mot gamla ragg. Men jag har ju inte varit kär i någon av dem, eller jo det har jag kanske, men inte på det där äkta oförorenade sättet som jag är i dig. Visst, du kommer få leva med vad du gjort, men även jag. För skulle jag ta tillbaka dig nu, eller i framtiden, så kommer det krävas en hel del för att bygga upp det krossade förtroendet. Men en sak jag har lärt mig i livet är att om man kämpar sig förbi hindren och faktiskt öppnar upp sig för möjligheter så finner man oftast något så mycket bättre än det man hade hoppats på. Fast nu vet jag inte vad jag hoppas på längre. Men som sagt, jag är fortfarande kär i dig. Hur kan en vänskap fungera där den ena har känslor som den andre inte kan, eller vägrar, bemöta?

Livet har blivit otroligt komplicerat sen du dök upp.