Osynlig...
Andru Donalds - All out of love
Syftet till att jag har valt den här sången idag kommer jag återkomma till senare. Först skall jag återspegla mina tankar runt känslan "Osynlig". Den här känslan har invaderat mitt liv, min hjärna, mitt hjärta och min själ de senaste dagarna. Det känns som att ingen riktigt ser mig för den jag är, är att ingen finner mod nog att dyka ner i djupet för att finna bland det finaste tingest, min själ och mitt hjärta. Varken arbetsplatser eller killar. Min vänner har sträckt sig till en viss grad och fått tag på en del av det, men ingen har tagit sig hela vägen och tagit tillvara på allt. Folk berättar ofta för mig hur fin och trevlig jag är, även hur underbar jag är. Men ingen av dem har velat ta in allt det i sitt hjärta och låtit sig... ja inte älska... kära ner sig i det. Varför är det så? Är jag en så tråkig och intetsägande individ?
Därav en del i min känsla av osynlighet. Vissa av er kan ändra på det om ni bara kan förmå er att se lite närmare, känna efter lite mer och faktiskt ge det en chans.
Med ovansagda ord kommer jag nu in på varför jag valt den låten som ni kan lyssna och se på ovanför. De orden, den bekännelsen han gör i låten... Det är något jag drömmer och hoppas att vissa av mina ex-ragg skall säga till mig en dag.
Jag känner mig nästan besatt när jag tänker på särskilt en person som jag faktiskt hoppas skall säga det. Jag är gudomlig nog att förlåta, men då måste folk göra sig förtjänta av förlåtelsen med. Den personen som jag mest hoppas på att få höra det av, ja han verkar inte ens tänka på mig längre. Spåren av tankar försvann i o m att jag erkände att jag fortfarande känner otroligt djupt för honom. Ja du vet vem du är T, eller gör du det?
"Älska mig för den jag är..."
FY dig! seriöst, är det någon som försökt utan resultat att finnas för dig är ändå jag. Men en sak ska du veta John, utan någon respons så till slut, ja till slut lägger jag ner det. Jag var riktigt jävla tolmodig och tog dina hårda ord och la dem bakom mig. Gav dig chans på chans att få se att jag finns för dig. Men som sagt tog du inte till vara på det. Ledsen men så vart det, osynlig är du inte, men frågan är om du visar dig?. Kunde inte låta bli att kommentera. Ha de.
Allt handlar inte om dig Daniel, verkligen inte. Du kunde dessutom inte ge mig den tid och den distans jag behövde för att lägga saker och känslor bakom mig. Om du nu känner dig träffad av inlägget så ligger det kanske en del sanning i det!?
Först John är jag väl medveten om att allt inte kretsar kring mig. Sen om du inte kommer ihåg så väl, så gav jag dig tid! Men du hade mycket med lumpen att göra och jag gav dig tid! Men du hittat på saker på annart håll, nu tänker jag inte gå in på vad och sånt i en kommentar i din blogg. Finns massa som inte är sagt om det skulle vara så! Jag klar gjorde en del saker, och du accepterade samt jag. Sen ja, jag känner mig smått träffad DELvis, för hur mycket jag än gav av mig, så fick jag inget tebax. Jag ångrar inget ska du veta. Och jag har respecterat dig lika mycket då som nu. äsh det e inte ens lönt jag dra igång någon slags diskution för det kommer inte leda någon vart ändå. Ha de bara bra och jag önskar dig med allt att du får lycka och välgång så e det bara. Hej då!