Via Dolorosa...
... eller som man säger på svenska "smärtornas väg". Började för en stund sen bläddra igenom gamla inlägg och insåg ytterligare en anledning till varför jag inte bloggat eller läst i bloggen på länge. De gamla inläggen påminner mig om diverse saker som jag mår bäst av att glömma, olika former av svek och förräderi. Därav dagens rubrik och en allmän reflektion om förhållande och varför jag misslyckas med dem.
Idag hände det igen, det där som typ alltid händer när jag träffar någon ny. Det hela börjar med att en kille i min egen ålder skriver och undrar om vi skall ses någondag. "Visst" tänker jag, "kan ju vara trevligt". Vi bytte msn med varandra och började snacka, helt plötsligt var det bestämt att han skulle komma hit och kolla på film. Mötte upp han vid högskolan och så gick vi hem till mig medan vi snackade om allt möjligt. Han är sådär söt med trollhår och riktigt trevlig, en kille med potential. Plötsligt ligger vi där i min säng och kollar på en film och myser med varandra, något jag verkligen saknat. Vad som händer sen kan ni säkert räkna ut själva. Nu kommer den stora frågan när det går såhär fort (som det alltid gör), dör då möjligheten till att det skall bli något mer?
Det är verkligen inte första gången det blir såhär och förmodligen inte sista heller, eller är det det? Min förhoppning är ju att jag kommer träffa honom om och om igen, även om han är lite osäker och kommer flytta vidare till våren. Men jag vill leva i nuet, vill jag ens ha ett förhållande eller vill jag bara ha ett klassiskt "booty call" ("kk" för er som ej talar engelska)? Vem vet egentligen, jag vet inte själv iaf. Nej om det blir mer av det här så får det allt växa fram.
Nu i helgen kommer det bli plugg, plugg och åter plugg. Har första tentan på tisdag, redan efter 2 ½ vecka. Bland annat kommer jag läsa på om kromosomer, neuroner, transmittorsubstanser, sömnstadier, hjärnan m m. Vi talar 5 kapitel på fackspråks engelska som skall malas igenom, men det är sjukt intressant. Sen är det även Halmstad-spexets "Jack the Ripper" imorgon och på lördag skall man visst hinna med både Johannas utflyttningsfest och Mias födelsedagsfest.
Har även fått tag på en overall ("ovve") och testat den, den ger lite cameltoe-varning om jag sträcker på mig, men oftast har man ju den som ett par byxor så. Först skall jag ovve-vigas och ovven skall grisas ner på hederligt gammalt studentvis. När det är gjort och ovven har torkat så skall jag sy på de märken jag redan har och sedan far vi till Rabalder och försvarar frieriets ära! Nu blev det dags för en sång känner jag.
Idag hände det igen, det där som typ alltid händer när jag träffar någon ny. Det hela börjar med att en kille i min egen ålder skriver och undrar om vi skall ses någondag. "Visst" tänker jag, "kan ju vara trevligt". Vi bytte msn med varandra och började snacka, helt plötsligt var det bestämt att han skulle komma hit och kolla på film. Mötte upp han vid högskolan och så gick vi hem till mig medan vi snackade om allt möjligt. Han är sådär söt med trollhår och riktigt trevlig, en kille med potential. Plötsligt ligger vi där i min säng och kollar på en film och myser med varandra, något jag verkligen saknat. Vad som händer sen kan ni säkert räkna ut själva. Nu kommer den stora frågan när det går såhär fort (som det alltid gör), dör då möjligheten till att det skall bli något mer?
Det är verkligen inte första gången det blir såhär och förmodligen inte sista heller, eller är det det? Min förhoppning är ju att jag kommer träffa honom om och om igen, även om han är lite osäker och kommer flytta vidare till våren. Men jag vill leva i nuet, vill jag ens ha ett förhållande eller vill jag bara ha ett klassiskt "booty call" ("kk" för er som ej talar engelska)? Vem vet egentligen, jag vet inte själv iaf. Nej om det blir mer av det här så får det allt växa fram.
Nu i helgen kommer det bli plugg, plugg och åter plugg. Har första tentan på tisdag, redan efter 2 ½ vecka. Bland annat kommer jag läsa på om kromosomer, neuroner, transmittorsubstanser, sömnstadier, hjärnan m m. Vi talar 5 kapitel på fackspråks engelska som skall malas igenom, men det är sjukt intressant. Sen är det även Halmstad-spexets "Jack the Ripper" imorgon och på lördag skall man visst hinna med både Johannas utflyttningsfest och Mias födelsedagsfest.
Har även fått tag på en overall ("ovve") och testat den, den ger lite cameltoe-varning om jag sträcker på mig, men oftast har man ju den som ett par byxor så. Först skall jag ovve-vigas och ovven skall grisas ner på hederligt gammalt studentvis. När det är gjort och ovven har torkat så skall jag sy på de märken jag redan har och sedan far vi till Rabalder och försvarar frieriets ära! Nu blev det dags för en sång känner jag.
Den här låten spelades om och om igen under nollningen,
har t o m en dans till den här.
Vad tror ni, är det kört nu?
Rapporter
Trackback