Scherschanten

... här kommer nu fortsättningen på besöket jag hade på Nyårsafton. Han har träffat någon annan i samma veva som han träffade mig och föll pladask för denne... Ja historien upprepar sig verkligen, men den här gången tog det 2 dagar. Jag är typiskt vänmaterial.

I will now unplug my heart.

... har vi nu nått. Tänkte först skriva ett långt inlägg om året som har gått och reflektera lite över det, men nej istället blir det lite om gårdagens aktiviteter.

Det började med att jag vaknade av ett sms, som påföljdes av ett ytterst trevligt besök. Kan säga att närhet fick en ny innebörd. Det hela kändes sjukt bra och den här personen verkar veta hur man är rak och ärlig. Dock så verkar det lite för bra för att vara sant, jag menar sist jag trodde det om någon så visade det ju sig att personen inte alls visste hur man är det. Jag låter helt enkelt tiden utvisa vad som sker.

Sen blev det till att akutröja i lägenheten innan gästerna började dyka upp. Anna och Lisa var först på plats och började genast använda kameran innan jag fått på mig en skjorta, bilderna finns på facebook. Sen dök det upp ett par till och sedan var det att vänta och vänta tills fler behagade komma. Men stämningen var hög och när folket dök upp så drog det igång på riktigt. Helena kom också och hade med sig sin hund, sötnosen Zeus. Någon gång innan tolvslaget så kommer Zeus inrusande till mig i köket och gömmer sig under bordet, efter kommer en vän och frågar vems hunden är. "Vilken hund!?" tänker jag eftersom Zeus är hos mig. Jo då visar det sig att en Am-staff smitit in från grannarnas fest och bitit Zeus. Jag går in i vardagsrummet där Helena sitter och håller hunden i nackskinnet. Hur skall jag få ut hunden utan halsband att hålla i, ville ju inte att den skulle slita sig och flyga på Zeus när vi gick förbi köket igen. Så jag tog ett riskfyllt beslut och provade lite försiktigt att lyfta i hunden och till min lättnad var den ytterst vänlig mot människor och fann sig i att bli buren. Så sagt och gjort så bar jag ut hunden ur lägenheten och i dörröppningen mötte jag ägaren som bad tusen gånger om ursäkt. Hon kom även in senare och bad om ursäkt till Helena och kollade att Zeus inte blivit skadad, vilket hand som tur var inte hade blivit.

Efter detta så var det dags att dra ner till Lilla Torg och fira in det nya året, detta gjorde med bubbel, cigarrer och raketer. När vi sedan kom in igen så drog festen igång rejält och det ser vi som ett tecken på ett fartfyllt och lyckligt 2009.
Nu har jag nästan städat klart, lite disk och golven återstår, samt att göra sig av med alla flaskor och burkar.

Till alla er som har varit en del av mitt 2008 så vill jag bara säga tack, tack för att ni har gett mig erfarenheter för livet. Vissa bra, andra dåliga.

GOTT NYTT ÅR!

... tror jag.


Sen mitt bidrag i korrespondensen har jag haft dåligt samvete över att jag var så hård, jag är ju för snäll för det. Men det var sanningen och den behöver sägas.
Har ändå ett ganska gott samvete...

... är det fler som har det?

... ja det har det redan blivit. Som de flesta andra i den här staden kommer jag med ge mig ut på stan ikväll. Hoppas att det blir trevligt, det har ju de senaste dagarna ändå varit.

Igår var jag hos mina morföräldrar, likaså idag. Har lagt på mig ett par kilo pågrund av all julmat och fika som har serverats, men det är väl inte så konstigt när mormor lägger på dubbla normalportioner på ens tallrik. Tror ändå att jag har tappat de om någon vecka igen så. Det hände en del lustiga saker igår, nu vet jag t ex att min morfar ser mig som vuxen. Jag fick den stora äran att hälla upp julsnapsen och var ändå den yngsta mannen runt bordet. Sen satt min gamlafarmor (morfars mor) och frågade mig ungefär såhär "Har du någon flickvän nu John!?", detta följdes av ett allmänt fnissande runt bordet då alla vet att jag är homosexuell. Jag svarade kort och konsist med ett "Nej", som självklart fick följdfrågan "Varför inte det?". Ja vad svarar man på det, hur förklarar man för sin 86-åriga gamlafarmor att man är homosexuell, nej det fick bli den enkla utvägen så jag svarade "Jag klarar mig utan det".

Även dagen har varit väldigt trevlig då jag inmundigade kaffe hos mina morföräldrar och fick träffa mina kusiner. De är bara 2, 4 och 6 år gamla, så det var en himla fart. För engångs skull var de inte livrädda för mig och De båda äldsta verkade känna igen mig vilket var riktigt trevligt. Undrar om de kommer kom ihåg mig som kusin som alltid var så glad och rolig, det är ju så folk verkar komma ihåg sina homosexuella släktingar från sina tidiga barnaår. Jag har väl ändå vart ganska trött, lugn, timid och även lite nedstämd. Mina tankar har varit långt uppåt landet hos en viss person, ja samma person som jag brukar nämna härinne. Jag borde vara skitförbannad och sårad, men det är jag inte. Eller jo det är jag, men inte de mängder som är logiska. Jag antar att jag tycker om honom för mycket och att jag har lite för lätt för att förlåta/glömma bort.

Ikväll blir det utgång vilket jag hoppas blir riktigt kul, jag behöver piggas upp lite. Sen tar jag väl morgondagen till att återhämta mig och svara på det där brevet med. Vem vet, kanske vi ses ute kära vänner?

"She said love don't come easy. It's a game of give and take."

... ja det är det idag. Hoppas på att slippa julstressen och bara ha en lugn julafton hos min morföräldrar. Har tappat min julstämning av diverse olika anledningar, men hoppas på att återvinna en del av den idag.

Fick ett brev igår, ett brev som väckte många blandade känslor. Dum som jag var så läste jag det medan jag väntade på att bli upphämtad av min fader för att åka ut och fira jul med dem. Lyckades hålla mig ifrån tårarna, även om de nästan hängde i ögonvrån. De där 45 minutrarna det tar mellan min farmor och hem till min far kändes för första gången som 4,5 timmar, allt för att jag tänkte på en viss person. Har nu bestämt mig för att inte öppna brevet igen förrän efter juldagen då julfirandet är över, då kommer jag även besvara det. Jag är ändå glad att jag fick det, även om det är delvis smärtsamt att läsa.

Men som sagt så firade jag hos min far igår och när vi hämtade upp farmor så kramade hon mig hårt och viskade i mitt öra "Som jag har längtat efter dig!". Det är min farmor det. Jag har alltid varit hennes kille och fortsätter så vara även om hon har lite svårt för det här med homosexuella. Gud, jag älskar min farmor, hon har alltid funnits när det varit svårt för mig.
Firandet hos min fader jag riktigt bra och det känns som att de börjat acceptera och respektera min läggning på ett helt annat sätt. Min faders fru kunde t o m prata lite om mina senaste kärleksbekymmer utan att verka irriterad, hon lät faktiskt uppriktig ledsen för min skull. Maten var som vanligt god och årets favoriter från lilljul är nog ändå min fasters sill, min styvmors köttbullar samt hennes grönkål.
Nu har jag även fått fyllt upp skafferiet med mat och sådär, bra att få julklappar och födelsedagspresenter ibland.

Nej nu skall jag slå in de sista julklapparna, äta någon macka, duscha och sen masa mig iväg till mina morföräldrar. Skriver eventuellt imorgon igen.

Kul djävla jul på er alla vänner, ragg, ex-ragg, fiender, hjärtevänner och annat.

... är det idag. Idag lyckades jag även få rent golven ordentligt efter min födelsedagsförfest. Har varit nere en vända på stan och köpt en flaska starkt åt en vän som inte hann inom bolaget idag och skall ge det i julklapp till sin partner. Bor man mitt i stan så får man ju offra sig ibland och för sina vänner gör man det gärna, de är ju de som håller hoppet och humöret uppe när det behövs.

Väl nere på stan höll jag på att hamna mitt i en seriekrock av rullatorer, förstår inte riktigt vad pensionärerna skall ut och göra en dag som den här. Julklappskassar och barnvagnar tar redan upp tillräckligt med plats. Kan säga att de där 20 minutrarna jag var nere var helt helvetiska, all min julstämning försvann i ett nafs.

Igår hade jag besök av Benno vilket vara riktigt trevligt, hänger för sällan med honom. Först spelade vi tevespel och drack varsin öl vilket härledde till en känsla av maskulintbeteende ut i fingerspetsarna. Konstaterade att det är ytterligare en egenskap jag skulle vilja ha hos en partner, att kunna sitta och dricka öl medan man samtidigt försöker ha ihjäl varandra på ett tevespel på ett ytterst hjärtligt sätt. Kan säga att det fälldes diverse pikar och skratt mellan oss. Sedan gick vi över till att kolla på Johan Glans Liveshower på DVD. En trevlig kväll helt enkelt, tack Benno.

Nu skall jag snart in i duschen och sedan svida om till kostym innan min fader kommer och plockar upp mig. Därpå bär det av ut till Simlångsdalen där jag skall påbörja julfirandet under eftermiddagen och kvällen. Dopparedagen, även känt som Julafton, skall jag tillbringa hos mormor och morfar. Hoppas att lugnet kan infinna sig i år och att jag kan slippa julstress på självaste julafton. Måste erkänna att jag har hädat såhär i juletid med, har laddat ner Karl-Bertil Jonssons jul och tittade på det igår.

Förlåt mig fader, ty jag vet precis vad jag gör.

... det är ju lite av vad jag är just nu, skrev ju att jag skulle uppdater igår. Nu blev det inte så av olika anledningar, för det första var jag bakfull för första gången i mitt liv. För det andra så såg lägenheten ut som en krigszon, så jag fick lägga energi på att städa och måste fortsätta med det idag.

Fortsättningen på min födelsedag var kanon, bortsätt från det faktum att det var den första födelsedagen i mitt liv som jag gråtit på. Får se om jag orkar dra upp hela historien om varför jag grät, tror inte det. Hände massa annat bra istället.
Det kom en massa folk och stämningen var hög. En gammal flört dök med upp vilket var ytterst trevligt, det innebär ju att jag fick hångla lite på min födelsedag. Tommie döck upp efter ett tag och helt plötsligt var vår gemensamma födelsedagsålder 42-år. Efter ett tag blev det ner på stan och ut till först B&M och sedan Moon. Väl inne på Moon så tappade jag bort folket efter ett tag och insåg så småningom att jag började bli pinsamt full. Så jag valde att dra hem.

Dagen efter vaknade jag upp ensam, bakis och sådär liten som man känner sig ibland. Medan jag låg där i sängen och väntade på att illamåendet skulle sluta så låg jag och spenderade tankar på olika gamla ragg och flörtar. Särskilt på en som egentligen har fått alldeles för mycket tid i min tankar sen vi bröt för ett tag sedan, fick för mig att se om han uppdaterat bloggen, men icke. Blev lite besviken, men samtidigt så är det kanske bäst så.

Idag har jag fått en julskinka av min mormor och skall städa vidare i lägenheten. Måste även köpa ett par julklappar och sådär. Sen skall jag försöka få julstämningen att infinna sig och börja komma ihåg saker inför nyårsinlägget härinne.
Som avslutning blir det ytterligare en Queen-låt och ja, nu vet ni vad de syftar till.

" Inside my heart is breaking,
My make-up may be flaking,
But my smile, still, stays on! "

... är de överskattade egentligen? Ibland undrar jag men idag känns det inte så. Jag fyller år idag och inser att det jag firar är att mina 21 år i livet har gett mig erfarenheter och att jag aldrig gett upp hoppet, oavsett hur jävligt det är.

Igår förberedde jag genom att baka två sockerkakor med vit choklad och lime i. Efter det begav jag mig till Emma och Christian för inmundigande av julmat och glögg. Det var mycket trevligt och en hel del folk. Vi såg på "Tomten är far till alla barnen" och hade allmänt mystrevligt. Efter detta begav jag mig ner på stan då Johanna, Jakob, Stefan med flera ville gratta mig efter tolvslaget. Gick hem ganska tidigt och somnade som en stock.

Idag har jag haft mormor, mamma samt hennes man på besök. De njöt av kakan jag bakat och förärade mig med sitt sällskap. Annars har dagen varit lugn, är riktigt seg just nu. Håller på att plocka iordning inför kvällen då vännerna kommer på fest. Har precis bakat en kladdkaka med mariannechoklad och marshmallows i, tror den kan vara riktigt god.
Innan folket dyker upp ikväll så skall jag städa undan lite mer, duscha och sen blanda bål. Undra om jag kommer klara mig lika lindrigt undan i år som tidigare år, har inte direkt  blev utsatt för några spratt på någon av mina födelsedagar. Inga pinsamma presenter eller idéer om att jag skall klä ut mig eller något. Men iofs så kommer ju Fox och Linus komma ikväll, så det finns vissa risker. Nu när jag sitter här så minns jag en av de roligaste presenter jag fått nämligen en leksakshäst. För ett par år sedan kom mina vänner med detta vidunder (den har en mankhöjd på ca 50cm) inslaget i mängder av tidningspapper. Hon har varit ett populärt inslag på de flesta festerna efter den dagen.

Som vanligt tänker jag återge mitt inre i form av ett stycke ur en låttext, börjar ju nästan bli tradition. Dagens låt framfördes av Queen och får även vara min slutmening, vi hörs imorgon igen.

"Got no feel, I got no rhythm
I just keep losing my beat
I'm ok, I'm alright
Ain't gonna face no defeat
I just gotta get out of this prison cell
Someday I'm gonna be free, Lord!"

... ja så blir det idag. Har väl hunnit få fram lite nya samhällsämnen att spåna om och idag blir det lite om tanter som inte borde framföra fordon, mitt krismässiga känsloläge vad gäller en viss person och hur heteronormativt McDonalds kan vara.

Vi börjar väl med tanterna som inte borde framföra fordon. Har idag hängt lite med Emma och för första gången sett deras lägenhet sen hon separerade från mig. Vi kläckte en idé för en rolig parodi på en liten samhällsföreteelse vad gäller katter, men tänker inte avslöja den ännu. Sen när Emma skulle köra hem mig så hamnade vi bakom en lite hor-röd Nissan Micra som styrdes av en dam, gissningsvis, över de 80 fyllda. Först och främst körde hon som en snigel, för att sedan hamna på vänster sida och slutligen stanna ca 5 meter ifrån övergångsstället vid korsningen. För sjutton, håll koll på era gamlingar och se upp för hor-röda Nissan Micra.

Nu angående McDonalds så måste jag säga att det känns lite könsdiskriminerande och heteronormativt att enbart jag, pågrund av mitt kön, får frågan om jag vill ha en plusmeny till min BigMac&Co. Detta då min tjejkompis köpte en vanlig BigMac&Co. Det är ju skandalöst att jag förväntas äta mer bara för att jag är kille, det är ju inte direkt 1700-talet längre!

Sist men inte minst så var det känslohärvan med, den där som jag egentligen bara vill bli av med. Jag vet att du kommer läsa detta, eller så hoppas jag iallafall det. Du sårade mig djupt och jag kan inte släppa det, samtidigt kan jag inte släppa alla minnen (både bra och dåliga). Jag känner mig lite som en stalker när jag är inne på din blogg och snokar, samtidigt antar jag att du gör likadant. Jag är rädd för att jag blev kär och som vanligt var det obesvarat. Förstår inte att jag ej kan sluta tänka på dig, har gjort det nästan dagligen sen vi "bröt". Vet aldrig om vi kommer kunna få en normal vänskap eller vart det nu kan leda. Vi får helt enkelt se och framtills dess kommer jag kolla in din blogg. Ja T, detta och meningar i tidigare inlägg handlar om dig. Jag gjorde misstaget att ta någon på allvar och tro att de kunde vara seriösa, jag hoppas jag aldrig gör om det misstaget.

"Finns det ett pris för verklig dumhet, då har jag redan vunnit"

... iallafall om man har lite bra musik på i bakgrunden. Ja idag blir det mest skriva för skrivandets skull och allmänna direktiv för lördagen.

Idag har jag städat toaletten, rengjort akvariet, diskat, städat ur ugnen samt plocka bland mina papper. Så imorgon och på fredag blir det till att tvätt, dammsuga, våttorka och kanske baka något litet till lördag. Jag tycker faktiskt att det är kul att fixa och dona såhär, även om jag oftast gör vissa saker när det mest är akut nödvändigt (typ rengöra den satans ugnen). Sätter man på lite bra musik så kan man faktiskt dansa sig igenom städningen, bokstavligt talat.
Det blir som en frigörelse när man släpper loss utan att bry sig det minsta om sin omvärld. Man kan säga att man kombinerar nytta, nöje och träning på det här viset. Prova ni med.

Ja alla dessa förberedelser görs ju av en anledning, nämligen den att jag närmar mig döden med ytterligare ett år på lördag. Jag tänker inte hålla något kalas för släkten eller så, nej istället blir det allmänt drop in-kaffe på lördag. Helt enkelt så tar man telefonen, ringer och frågar: "Vad är koden?". Sedan kliver man upp för trapporna, ringer på dörren och kliver in. Därinne inmundigar man kaffe och möjligen något tilltugg om jag orkat baka. Presenter är onödiga (såtillvida det inte är en heltidsanställning med bra lön) så de klarar jag mig utan. Denna "öppet hus"-variant börjar runt 10:30 och övergår sedan vid en 20:30 till förfest för de som vill. Självklart kan vänner och bekanta komma in och dricka kaffe eller deltaga på förfesten, man gör bara som tidigare. Dock bör man ta med egen alkohol på förfesten om man inte vill förbli nykter (undantaget mina egna föräldrar och deras respektive som jag kan bjuda på lite öl).  Verkar detta krångligt eller så?


" I would do anything for love, but I won't do that."

... fastän min profil här säger att jag är 21 år, så är det faktiskt ca 4 dygn kvar tills jag närmar mig döden med ytterligare ett år.  Men det kan vi diskutera en annan dag, nej idag blir det lite filmtips. Jag är sömnlös och börjar arbeta om 5 timmar, mindre kul. Som sagt filmtips var det.






Hedwig and the Angry Inch

Filmen handlar om Hedwig, som föddes som en pojke vid namn Hansel och växte upp i Östtyskland. När andra flydde västerut så flydde hans mamma österut.  En dag träffar han sin stora kärlek som är en amerikansk soldat. För att kunna flytta med soldaten tillbaka till USA måste han byta kön och bli Hedwig. I USA startar hon ett rockband vid namn the Angry Inch. Filmen i sig är späckad med bra musik och mycket tänkvärda texter. Jag helt enkelt älskar den.

Tar och postar trailern och även en av de bästa låtarna nedan så ni själva kan skapa er en uppfattning.


Trailern för "Hedwig and the Angry Inch"




"Origin of love" ur "Hedwig and the Angry Inch"

Varför jag gillar den här låten så himla mycket är för att budskapet är otroligt vackert och tänkvärt. Det är sånger som den här som påminner mig om varför jag inte ger upp hoppet om kärlek och att det finns någon kille som man kan lita på därute.

"Last time I saw you
We had just split in two.
You were looking at me.
I was looking at you.
You had a way so familiar,
But I could not recognize,
Cause you had blood on your face;
I had blood in my eyes."

Ja då var det ett tag sedan jag skrev senast, detta pågrund av att mitt internet har legat nere tills igår.
Jag har haft en massa små reflektioner som jag tänkt skriva om, men nu när jag sitter här så är det rätt tomt ändå.
Får väl skriva lite om gårdagens julfest på Nightlife och sådär.

Hela förberedandet av julfesten började i fredags, då jag och Ove sammanstrålade för att städa och pynta i lokalen. Jag började med att kolla igenom och funktionstesta musik-/ljusanläggningen, för att sedan julpynta. Jag är mest nöjd med baren som blev riktigt bra. Sedan var det hem, varpå den praktiska Marie lockade ut mig på stan en vända.
Sen var det bara sängen som gällde. När jag vaknade bestämde jag mig för att se en film och det  blev "Så som i himmelen". Den innehåller som många underbara citat och tankar hela vägen igenom. Vissa av dem har etsat sig fast i mitt sinne och kommer ligga med som visdomsord när jag träffar en viss person igen. En person som sårat mig djupt, men jag inte kan sluta tänka på.

Sedan blev det då dags för spelningen på Nightlife och kvällen började lugnt, kom 1 gäst när vi öppnade och sen lite gäster efterhand som kvällen gick. De flesta dök upp vid tolvsnåret och då började det bli rolig att spela. Dock fick jag lite småryck på vissa personer som inte kunde annat än att gnälla, sådär lagom mycket småryck så jag nästan fick lust att trycka på överfallslarmet och kasta ut dem. Jag hoppas på att få se er i DJ-båset på någon av kommande fester, särskilt en person. I övrigt var kvällen ganska lyckad och så, lite synd bara att jag tvunget måste stå i båset när det finns lite "nytt" folk på stället.

En ny sak jag har upptäckt att jag vill lära mig är isländska, det är ett sådär vackert och sjungande språk.
Jag tar och postar med ett klipp från Pocahontas på isländska så kan ni ju själva få bedömma min galenskap.


Pocahontas - Colours of the wind


Nej nu tog mina reflektioner slut, eller så är de så många att jag inte kan särskilja dem.

"Can't seem to get my mind out of you."

... kan man ju lugnt säga att det är. Men innan vi kommer in på varför det är spännande så tror jag att det blir ytterligare ett kryptiskt meddelande i form av ett utdrag från en känd låt.

"Bittersweet memories that is all I'm taking with me.
 So, goodbye. Please, don't cry.
 We both know I'm not what you, you need."

Vet ni vilken låt det är så kan ni ju alltid ta och skriva en kommentar eller så.

Spännande var det ja, kan väl säga att saker är turbulenta och jag njuter av det. Jag är tillbaka i mitt härliga gamla bittra singel jag igen. Jag vill härmed tacka den person, vem du nu än är, som gav mig ett namn på diskpojken. Jag vill även be om ursäkt för att jag använde uttrycket diskpojke som kan verka ytterst nedvärderande, vilket det inte var menat som. Som sagt så var denne person, låt oss benämna honom som M, ytterst snygg. Dock vet jag inte vilken nytta jag har av att veta hans förnamn, men men det lär väl tiden utvisa. Jag vägrar tro att någon skriver hans namn anonymt som kommentar i min blogg, utan att ha en baktanke med det.




Sen har jag precis hittat en ny "kärlek", nämligen den 6-åriga Connie Talbot. Tro nu inte att jag är pedofil, nej min kärlek är till hennes röst. Hon är ju helt fantastisk, lyssna själva.

Ja, den övriga kärleken får vänta tills någon vettig dyker upp och visar mig hur det faktiskt skall gå till.



But above all this, I wish you love.

... ja så skulle man kunna rubriksätta dagens inlägg. Det är inte så mycket som har hänt de senaste 24 timmarna.
Men jag kan skriva lite mer om vad som hänt i helgen, t ex det faktum att Åsa hade sin sista kväll med gänget.



Jag och Åsa



Hon skall nämligen till Nya Zeeland i ett år, så det var ju något jag inte fick missa. Så först var det minsann julbord på PIO'S Country Club (champagnesocialisten i mig är framme igen) tillsammans med RUSTA som bjöd. Maten var fantastisk, förutom köttbullarna som var en besvikelse, och atmosfären nästan magisk. Jag hade trevligt bordssällskap och hela kvällen förflöt riktigt bra, sen blev det ju inte sämre när jag fick syn på diskpojken. Jösses-Amalia, vad snygg han var! Så medan en kollega spanade in kocken så spanade jag in diskpojken och då vi satt längst ut på bordet mot köket till så hade vi perfekta platser att se ifrån.

Sen bar det då av hem till Adam där Åsas sista kväll med gänget hade börjat. Jag hade lyckats hålla mig nykter och fräsch tills jag kom dit, sedemera började Benno ge mig öl så fort jag kom innanför dörren och Adam blandade några riktigt starka Rom & Cola. Det var skönt att se hela det gamla gänget samlat igen, där fanns inte mindre än Åsa, Adam, Simon, Benno, Christian, Emma, jag och så småningom Kalle. Därefter drog vi ner på stan och blev stoppade av polisen på storgatan, tydligen förelåg det ett bombhot mot McDonalds. Då vi bara befann oss en 30 meter från just Donken så började vi röra oss upp mot Norreport igen varpå vi tog köpmansgatan bort för att komma till B&M. Där var det en del folk så vi slog oss ner och Adam satte upp ett mål för kvällen, få Åsa under bordet.

Då vi kom ut sent så hann vi inte sitta sålänge innan vi fick veta att det var stängningsdags. Så då rörde vi oss vidare till Valentine där det som vanlig var ganska sunk, men billigt nog för att göra målet realistiskt. Kvar nu var Jag, Åsa, Adam och Benno. Sen hände inte så mycket mer, men Åsa såg inte allt för fräsch ut dagen efter så jag tror nog vi lyckades hyfsat.

Idag har jag hälsat på mina morföräldrar och samtidigt lånat pepparkaksformar, mina egna är spårlöst försvunna. Så imorgon blir det pepparkaksbak samt att hjälpa morsan med hennes nätverk. Så har det blivit dags för slutmeningen, idag handlar det om min och Åsas relation till varandra.

We are like Romeo and Juliette, except Romeo is gay. ©
(på svenska: "Vi är som Romeo och Julia, fast Romeo är bög.")

Jaha, kära vänner och bekanta, då var det dags igen. Som ni vet har jag en slags ingrodd avsky mot julen och dess behov av ytterst pretentiöst firande med mycket stress och konsumtionsglädje. Dock frågade min kombo mig igår om jag inte har några julsaker, var på jag deklarerade att det minsann inte skulle upp något julpynt i november månad. Det enda undantag jag gick med på var EN adventsljusstake i köksfönstret.

Idag däremot så gjorde jag ett fatalt misstag, jag gick ut i förrådet för att se vart mitt julpynt befann sig, vilket resulterade i ett flertal saker. Det första var att jag faktiskt bar in de båda lådorna i vardagsrummet för att sedan frenetiskt leta upp en julskiva. Efter att ha skruvat upp volymen så började jag packa upp lådorna, vilket resulterade i att jag rusade ner till affären i panik och införskaffade glögg, clementiner och pepparkaksdeg. Efter att ha värmt på lite glögg och förtärt en clementin återgick jag fredligt till att packa upp tomtar och placera ut dem i lägenheten. Efter en stund kom min kombo hem och föll in i julpyntandet (med stor lycka skall tilläggas), var på vi värmde mer glögg och hon letade fram russin och pepparkakor. När detta hade inmundigats så började tomtarna komma på plats och här sitter jag nu med några få tomtar kvar, samt lite kulor som skall hängas upp.

I övrigt är det Världs AIDS-dagen idag, vilket självklart RFSL Hallands HIV-prevention uppmärksammade. Detta innebär att jag, kvinnan och fejkflatan gav oss ut med kondomer och röda band som vi delade ut till folk på stan. Svinkallt var det och folket var, som vanligt i december, otrevliga och stressade. Efter ett par timmar svalde vi förtretet och gick hem till mig för att dricka kaffe och värma oss.

När det gäller känslobiten så känns allt tryggt och stabilt, inte för att jag har något på gång men det känns bra. Fallskärmsjägarna har visat mig att det finns killar som kan det där med att bryta INNAN det gått för långt och därmed har jag vunnit en ny vän. Vart det sedan slutar får framtiden utvisa.

Har även konstaterat att jag är socialist men icke tackar nej till lite lyx, alltså är jag en champagnesocialist. Hör bara hur det låter, smaka på ordet, det är fantastiskt. Den här champagensocialisten börjar få ordning på livet och har bara aderton dagar, samt två timmar innan det är dags att fira ett år närmare döden.

Skål för bubbelbolsjevikerna!

Ja idag blir det lite mindre om mitt liv i nuläget och istället en hyllning till olika inspirationskällor i det.



Patsy

Först ut är Patsy Stone ur serien Absolutely Fabolous.
Denna ikon för den satiriska människan lever på alkoholhaltiga drycker (Särskilt "Bolly" a.k.a champagnen Bollinger), cigaretter och diverse droger.
Inspirationen jag får av henne är hennes outsinliga ström av spydigheter och elakheter. Hon drar sig verkligen inte för att säga något eller dra över någon som är snygg nog.
Föregångaren till Samantha Jones helt enkelt, dock är hon råare i framtoningen.




The Pantomime Horse

The Pantomime Horse härstammar ifrån Monty Pythons Flying Circus och är en riktig alfa-hanne.
Han slår skoningslöst ut all konkurrens från andra pantomimhästar. Han är slug, listig och ytterst manlig.
Bilden ovan kommer från introt ur hans film "The Pantomime Horse is an english agent",
där han iträder rollen som pantomimhästarnas James Bond.
Hos honom finner jag inspiration till manlighet.




Mrs. Bouquet

Hyacinth Bucket (uttalas Bouquet)... försöker frenetiskt hålla uppe skenet av att hon tillhör den brittiska överklassen i serien Keeping up appearances. Hennes försök till att leva det perfekta livet, med ett hem inrett efter Buckingham palace, får henne att oftast hamna i diverse obekväma situationer. Hon är gift med Richard Bucket (stackars sate)
och har tre systrar Daisy, Rose och Violet. Hon skäms oerhört för Daisy och Rose,
medan hon avgudar Violet (vars man råkar vara transvestit). Om det skulle ringa är hon snabb att svara med en klassisk elegant fras, nämligen "The Bouquet residens, the lady of the house is speaking".
Hos henne finner jag inspirationen till att försöka framhålla klass och smak.





Mamma

Sist men inte minst (även om bilden är det), min egen ömma moder. Hennes raka och ärliga attityd har alltid varit, är och kommer förbli en stor inspirationskälla i mitt liv. Ja pappa (om du läser det här), du har rätt vi är lika.
Genom dig lyckas jag hålla båda fötterna på jorden, huvudet över ytan och blicken rakt fram.
Tack för din vishet kära mor (och jag hoppas du inte anmäler mig för att jag lånat din bild)


Glöm inte inspirationen i livet, man behöver den.

Ja alla ni som är bevandrade i brittisk humorkultur från tidigt sjuttiotal, ni vet vart rubriken kommer ifrån.
Idag skall jag beröra lite olika ämnesområden, det mesta kommer på någotvis beröra mitt engagemang i RFSL Halland och Nightlife.

Jag har ju blivit ansvarig för skolinformationerna som vi arrangerar runtom i länet. I måndags besökte jag och Kvinnan vår andra skola, där vi skulle informera för två stycken klasser med fjortonåringar. Lärarna hade förvarnat att den första klassen skulle vara lite stökigare och särskilt en individ i klassen. Vi går in i klassrummet en tio minuter innan vi skall börja föreläsningen och förbereder oss. När vi öppnar dörrarna och släpper in eleverna så lyckas jag genast identifiera de olika grupperingarna i klassen. Där satt nördarna, det coola gänget och tjejligan. Nästan direkt kunde jag se vem läraren hade varnat oss för, alfa-hannen i det coola gänget, den individen utstrålade ett slags förnimmelse av problembarn.
Vi körde igång föreläsningen och till min STORA förvåning så var det nördarna som började häva ur sig saker som var mindre korrekta. Dock höll sig klassen relativt lugn och uppmärksam, särskilt alfa-hannen. Efter en stund märkte jag något som var rent chockerande, det var beta-hannen i det coola gänget som tog och hävde ur sig flest kommentarer och stökade mest. Alfa-hannen satt faktiskt lugnt och lyssnade intresserat, individen bad till och med sina kamrater att vara tysta och sluta tramsa. Jag var ytterst förvånad.
Framåt slutet så var det dags för grupperna att redovisa vad de kommit fram till i mikrogruppsarbetena och den ena gruppen fick reflektera över påståendet "Det skulle vara lätt att vara öppen Homo-/Bi-/Transsexuell i den här klassen". Det unisona svaret från klassen var "NEJ", kort och gott utan någon eftertanke till varför det var så, vilket jag självklart var tvungen att fråga. Klassen sitter tyst ett tag och efter en liten stund räcker en av skejtkillarna upp handen och säger något i stil med "Det är för att alla skall vara så coola hela tiden och därmed snacka skit om att folk är fulare än dem och onormala". Detta var något av det vettigaste jag har hört komma ur en fjortonårings mun hitills. När vi på slutet delade ut foldrarna så tog beta-hannen sin folder med fingerspetsarna och släppte den rakt ner på bänken. Bakom min rygg hörde jag honom sen säga "Är det någon som har handsprit?", vilket han fick äta upp. Jag förklarade helt enkelt att homosexualitet inte smittar och att den som tror det borde fundera på hur vuxen den är och vad den vill komma i framtiden.

Sen blev det dags för klass nummer två, den "snälla" klassen. Till att börja med så kom ca 50% av klassen 10 minuter sent, för att sedan komma in och föra liv. Då förklarade jag fint, men bestämt, att man kommer in och sätter sig tyst och lugnt om man är sen. Alfa-hannen ur den tidigare klassen frågade till min stora förvåning om han fick sitta med en gång till. Då började en liten "Barbiedocka" (tydligen klassens självutnämnda drottning) lägga sig och försöka köra ut honom. Jag han inte riktigt reagera, men han försvann. Detta är något som jag är ytterst arg på mig själv för, ty om alfa-hannen från en klass vill sitta med på vår andra föreläsning istället för att ha bild så är det en komplimang. Varför lät jag "drottningen" få bestämma i vårt klassrum under VÅR information?
Efter detta så lät hela klassrummet ungefär som aporna på skansen medan Kvinnan försökte berätta om olika begrepp i HBT-världen. Då tog mitt tålamod slut och jag lade på min försvaretroll. Jag höjde rösten och sa barskt till dem att "Ja nu djävlar håller ni käften! Jag har jobbat i försvaret och där tolererar vi inte sådant här beteende. Så nu visar ni oss lite respekt!" vilket resulterade i en tystnad som nästan höll sig ända till slutet. Har de inte fått någon uppfostran?

And now to something completely different.

Jag skall ta på mig kommendörsjackan i början av nästa år och tillträda som kommendör på ett skepp som håller på att sjunka. Det kommer krävas mycket jobb för att vända skeppet ur dess nuvarande kurs och undvika en totalkollision med isberget som redan skadat skrovet. Jag funderar på vad jag har gett mig in på, men sätter min tilltro till det jag lärt mig hitills i livet och min förmåga att arbetsleda andra. Det är bara att hoppas på att personalen på bryggan kan samarbeta och att alla passagerare kommer bidra med vad de kan för att undvika en katastrof. Tillsammans står vi starka, splittrade kommer vi falla.

And now to some emotions.

Här kommer det bli en liten kryptisk liknelse som ni får tolka fritt.
När flottan misslyckas och flygvapnet uteblir, då träder armén in och rättar till. I det här fallet har de skickat in det bästa, fallskärmsjägare. Det ger mig nytt hopp och ny tilltro till människans framtid och genuinitet.

Tacka vet jag Armén, de vet hur saker skall göras.

Ja nu råder det ett "kontrakt" på mitt huvud. Jag har brutit mot avtalet jag skapade med Anna och återgått till Concilia.
För er som inte är så insatta så är det samma jobb som jag hade på gymnasiet, nämligen det som telefonintervjuvare. Dock jobbar jag dagtid istället för kvällstid nu och det är något lättare, samt trevligare. I och med min återfunna karriär kommer jag idag spekulera över lite olika fenomen som jag upptäckt under de senaste dagarnas telefonsamtal.

Vi kan börja med företags knappvalsfunktion, som man kommer fram till när man ringer dem. Detta är ett av djävulens största påfund, för inte sjutton blir du ett dugg klokare efter att en röst förklarat vilken knapp du skall trycka på för att nå en viss person. Nej, där sitter man och lyssnar, om och om igen, för att försöka klura ut vilken knapp man skall trycka på för att få tala med en telefonist.

Nästa område är just telefonister och hur olika de är runtom i landet. I t ex Stockholmsområdet så är de flesta telefonisterna/receptionisterna dryga och tvära, likaså neråt skåne. Tar man däremot regionerna i norra Sverige samt runt Göteborg så är telefonisterna oftast väldigt trevliga och klämkäka.

Och när vi då ändå har glidit in på de norra delarna av Sverige så har jag konstaterat ett par saker. Det första är att desto längre norrut du kommer i vårt avlånga land (eller ju mer ut på landsbygden) så blir bara väntmusiken sämre och sämre. Inte nog med att man sitter och väntar på att kopplas fram till någon person dessutom skall man tvingas lyssna på usel musik som gör att man helst bara vill kasta sig ut genom fönstret och ner på gatan. Den andra saken är att man finner den bästa svengelskan i tidigare nämnda regioner. Folk är alltså sämre och sämre på engelska ju längre norrut och utåt landet man kommer, t ex kan man höra "För this information in english, tryck nine".  Ja ni hör ju själva, det är så man funderar på att be om en enkel till hispan.

Jag vet att det var mer jag tänkte skriva om, men det har fallit ur minnet så här slutar jag idag.

För this information in english, go and självdö

Ni som vill roa er lite får nu två olika utdrag ur två olika texter. Gissa vilka låtar det är.
Självklart har jag en tanke med dem, men de som behöver förstå dem... ja ni borde förstå dem.

"Two dozen other stupid reasons
Why we should suffer for this
Don't bother trying to explain them
Just hold my hand while I come
To a decision on it"

Det var den första och ja, jag tycker den talar för sig själv. Vad tycker ni?


"Making your way in the world today
Takes everything you've got;
Taking a break from all your worries
Sure would help a lot.
Wouldn't you like to get away?"

Detta var den andra och även den så sann, så sann.

I övrigt har jag arbetat mitt första pass på RUSTA idag och det var roligt. Imorgon är det skolinfo på Örjansskolan med Kvinnan, så nu skall jag återgå till förberedelserna.



You want to be where everybody knows your name.