Scherschanten

... jag tänker faktiskt göra ett inlägg till idag, dock ett kort sådant.

Det hela började med att jag fick veta att Sanna satt ensam i Stockholm, drack vin och var sentimental. Som den vän jag är så valde jag att ta mig ett par glas rött med för att inte Sanna skulle vara ensam om att sitta ensam med sitt vin. Då började jag med bli sentimental och kom på hur längesedan jag såg "Ika i rutan" ett helt fantastiskt barnprogram. Jag inser att detta delvis har format mig till den hög-intelligenta individ jag är, med små drag av galen genialism. Nu vet jag att jag kan uppfattas som en suspekt, skum, konstig, galen människa... Men ja, jag är ju lite som Dr Frankenstein, genialisk och galen. Men jag kastar in ett klassiskt "Ika i rutan"-klipp så ni själva kan se detta genial program.






Lilla Varg.... Jag finner inte ord... <3

... som symboliseras av en ny design. Ja nu är mitt liv inte helt nytt, det levereras ju med 21 års erfarenheter men det har fått sig en liten nystart. Anledningen till att jag bytt design är ju iochförsig att jag hade tråkigt igår eftermiddags, men den får ändå representera den lilla nystarten.

Har precis kommit hem från en arbetsdag som har flutit på förvånansvärt bra. Fått två sms varav det ena var skrämmande, men det följdes några timmar senare av ett sms som fick mitt hjärta att smälta (igen!). Ni som följer min blogg (eller ni som är här första gången och orkar läsa några inlägg tillbaka) kan ju säkert gissa vem som skickade dem. Du betyder så mycket för mig att jag knappt kan förstå det själv. Den här är till dig:


Beatles - Eight days a week

Annars så har jag blivit inbjuden till en slags avslutningsmiddag på Wild west steakhouse med RUSTA och fått veta att de vill ta in mig extra och lära mig kassan så jag kan jobba helger, jag hade ett av de högsta besökarantal på länge under gårdagen (101 personer var inne här) och det hoppas jag på att slå idag.

På söndag så är det årsmöte på RFSL Halland och jag ligger som valberedningens förslag till ny ordförande. Kan erkänna att det är nervöst, nästan lite skrämmande, att tänka på det. Jag hoppas att det blir ett högt deltagarantal på årsmötet och att medlemmerna faktiskt visar lite mer intresse för sin förening.
Vi hade även besök av Claes Schmidt, som sitter som ledamot i RFSLs förbundsstyrelse, igår och det var första gången jag befann mig i en "trans-någonting"s sällskap och inte kände mig obekväm. Det var något med den här personen som gjorde mig lugn, sansad och full med insikt.

Kan väl säga att saker helt enkelt är bra och hoppas det är det med er med. Kommentera gärna den nya designen och få folk att besöka sidan så jag kommer upp i över 101 besökare idag (är redan uppe på 56st).



"Den offensiva landsbygdsbutiken"
-Inledningen på en knappvalsfunktion för en butik någonstans i norr.

... när rollerna är omvända.Ja idag har rollerna varit lite omvända, jag blev nämligen intervjuvobjekt för en undersökning om unga HBT-personers psykiska hälsa.

Medan jag fyllde i den här omfattande undersöknings blanketten på 27 sidor så började jag dra mig till minnes olika saker från min barndom, saker jag skuffat undan och lagt på hyllan, mest för att det har kännts enklast så. Vad för typ av saker och vilka det involverar kommer jag inte nämna här, kommer knappt nämna det för någon, möjligen för mina närmsta. Men kan säga att det finns en del saker som jag helst inte ville rota upp igen, men nu blev det så. Det lustiga är att jag, tillsammans med undersökningen, fick en lapp med en del olika numer till psykologer och stödpersoner om utifall att man skulle komma att dra fram saker man helst ville glömma. Dock kommer jag inte nyttja dem, jag kan lösa min egen skit på ett eller annat sätt.

Dock har dagen gjort mig ännu lyckligare över att du finns Lilla Varg, längtar verkligen efter våra samtal vi har varje kväll.
Den här är till dig:


Minnie Riperton - Loving you


Tror att jag faktiskt skall dedikera ytterligare en låt. Den här går till de som känner sig träffade... *Tittar på dig, dig och framförallt på dig*


The Cranberries - Ridiculous thoughts


"Dina andetag är som musik
Dina ögon är som kristaller
Dina röst är len som honung
Din själ är lika fantastisk som universum

Vi har alltid varandra..."

"SINGLAR PÅ ITALINSKT VIS"

... består av följande:

- Nostalgi och saknad
- Självinsikt
- Dagens bästa känsla
- Tankar om framtiden
- Dagens låt-dedikation
- Slutmeningen


Nostalgin klappade till mig på axeln:
När jag kom hem på lunchen idag så låg där ett brev från Försvarsmaktens personalavdelning innanför dörren. Jag slet upp kuvertet och fann till min glädje den minnes-DVD som framställts med bilder tagna av min kollegor under NBG-tiden. Jag kastade mig över datorn och stoppade in skivan, sen spenderades lunchen med att titta på så mycket av DVD:n som jag hann och det kommer jag fortsätta med ikväll. Kan väl säga att, blödig som jag är, så var det stundvis inte långt till tårarna. Saknar den tiden och alla kollegor/vänner en väldans massa.


En ny självinsikt:
Jag har på senare tid konstaterat en ny dålig egenskap med mig själv, egentligen så är det faktiskt två stycken. Den första är att jag är väldigt misstänksam mot nya ragg t ex och de olika anledningar kan ni ju konstatera genom att läsa äldre inlägg i bloggen. Det andra är att jag är... Ja... Är högfärdig rätt ord? Jag förutsätter på något vänster att folk inte är lika allmänbildade som mig och tenderar därför till att förklara saker för dem som de redan vet eller redan har förstått. Detta är en egenskap jag faktiskt inte tycker om att äga, så jag skall se till arbeta bort den så gott det går.


En bra känsla:
Det här med att bråka är inte något jag tycker om, jag mår väldigt dåligt av bråk i allmänhet även om mitt psyke har lärt sig hantera det mer och mer på senare tid. Däremot så är känslan av att bli sams igen väldigt angenäm och trevlig, det är som om en börda lyfts från ens axlar och man känner sig lite klokare efter det. Denna känslan fick jag igår och den hänger kvar idag. Tänk att allt kan bli så mycket bättre om man bara pratar om det.


Några små funderingar:
Ja mina tankar om framtiden är grumliga och oklara. Som det ser ut nu så väljs jag eventuellt till ordförande i RFSL Halland på söndag. Det innebär att jag är låst till Halmstad/Halland i minst ett år till medan jag mentalt börjar bli mer och mer redo att flytta någon annanstans och testa livet i en ny miljö. Bland annat så funderar jag på att testa på Norrland och framförallt Umeå... Varför!? Ja det kan vi ta en annan gång.


Dagens låt-dedikation:
Ja den går nog allt till Lilla Varg ändå. <3


Phil Collins - You'll be in my heart



"Love conquers all things except poverty and toothache."
- Mae West

... efter att ha kollat in resultaten på en applikation på facebook. Hela applikationen går ut på att man svara ja eller nej på olika frågor om olika personer, t ex "Tror du att [EN VÄNS NAMN] har testat marijuana?".

Det hela som konfunderar mig är vad folk faktiskt tror om mig. Bland annat så tror folk att jag har testa både heroin, kokain och marijuana, att jag skulle strippa för pengar, att jag är hetero, att jag inte skulle bry mig om de råkade ut för en olycka, att jag skulle ljuga för dem. Dessutom anser folk att jag är ytlig, har dålig hygien och är lösaktig.
Hmm... Vad tror mina "vänner" om mig egentligen?

Sen blir jag konfunderad över en annan sak, eller rättare sagt en person emellanåt. Därför tillägnar jag den här låten till den personen:


Tracy Chapman - Baby can I hold you

"Jag blir inte klok på dig ibland, tyvärr..."

Ja, det är den första frågan jag ställer mig idag och detta till följd av den senaste kommentaren jag har fått här på bloggen.
Jag kan inte uttyda om det är någon som är sarkastisk, ironisk eller faktiskt menar det den skriver. När personen dessutom väljer att kommentera anonymt så blir jag ännu mer osäker.

I övrigt så går jobbandet bra och livet flyter på, är dock fortfarande på jakt efter något mer fast och välbetalt samt en ny lägenhet. Dessutom är det snart årsmöte på RFSL och då kanske det kan bli lite förändringar i positivriktning där.

Jag funderar även om jag nyligen blivit anklagad för smutskastning? Jag tror dock inte det, jag vill nämligen tro att personen som isåfall har gjort det, inte är en sådan person som kastar ut de anklagelserna i onödan. Nej, personen måste menat någon annan.

Och vad det gäller "lilla varg" så känns mycket bra, ja tillochmed bäst, men några pusselbitar fattas. Så nu vet ni det anonyma kommentatörer och nyfikna vänner.

Vet att jag har lagt upp den här videon innan, men nu har den en ny innebörd och de som behöver förstå... Ja ni förstår.


Hedwig and the Angry Inch - Origin of love


"Du känns som något jag tappat bort och sen hittat igen..."

... dagen har varit tung. Tror jag börjar bli sjuk, är så himla trött hela tiden.

Har suttit och tagit emot diverse otrevligheter från folk runt om i vårt avlånga land.
Förstår ärligt inte hur folk på höga positioner kan vara så satans otrevliga, om ni nu tycker
att vi telefonintervjuvare är så himla jobbiga så kan ni väl erbjuda oss ett bättre jobb?
Jag skulle lätt kunna vara trevligare än ett antal receptionister runtom i Sverige
som inte verkar ha en aning om vad begreppet "Service minded" innebär.
Sen kan jag säga att vissa receptionister är så extremt trevliga att de kan förgylla hela ens dag,
en sådan ringde jag till idag.

Idag har jag tänkt dedikera två olika låtar till två olika personer, men då de är borttagna från youtube så kan jag varken länka eller bädda in dem, ni får helt enkelt ladda ner dem själva och lyssna om ni orkar bry er.

Till T:
Brenda Lee - Broken trust

Till Lilla Varg:
The Turtles - Happy together

Du är den vackraste...

... tillägnas en speciell person, nämligen Lilla Varg.

Nu skall ni inte ta varje ord i låten bokstavligt, utan läs mellan raderna och förstå budskapet.


Tracy Chapman - For my lover

Inser du vad du betyder för mig!?

... har ju inte skrivit något om "Nightlife 101" kom jag ju på, det kanske är dags att göra det innan jag glömmer allt.

För er som inte vet det så står "101" för 10 år och 1 dag, vilket gayklubben Nightlife firade i lördags. Även den här jubileumsfesten var det jag som var ansvarig för typ allt utom förberedelserna. Kvällen började bra även om det var lite småstressigt i början, men när väl allt var färdigställt kunde vi luta oss tillbaka och invänta gästerna som sakta men säkert gled in. Singstar:et var populärt i ungefär 10 minuter, nämligen de 10 sista innan vi hade bestämt att vi skulle lägga ner det och starta upp dansgolvet. Det var ju nästan inga gäster som rörde tilltuggsbordet tyvärr.

Som vanligt kom de flesta gästerna efter 00:00 vilket jag aldrig riktigt förstått. Vad kan man egentligen göra för att få dit folk tidigare? Förslag!?
För övrigt skedde ett par incidenter under kvällen som gjorde mig råförbannad. Jag blev väldigt besviken då folk vet att vi har det ekonomiskt svårt i föreningen och ändå måste stöka runt på fyllan.
Det var tur att jag inte fick höra om de här sakerna förrän efter vi hade stängt, annars hade det inte varit kul för den/de personerna. Om ni nu undrar varför jag som ansvarig inte märkte något tidigare så är det för att jag stod i DJ-båset större delen av tiden.

I övrigt så ser det ändå ljusare ut då flertalet organisationer har hört av sig och är beredda att samarbeta för att rädda oss, samtidigt som flertalet medlemmar nu har fått upp ögonen för det ekonomiska läget. Jag förstår er att informationen varit torftig innan, men nu skall det fasen bli ändring på det efter årsmötet. Det skall ändras på mycket.

Det känns bara mer och mer rätt, även om jag förgås av längtan...

... har jag inte så mycket att nämna. Så är det bara.

Men kan ju säga att jg tydligen skall bli intervjuvad av Hallandsposten ikväll om den nya äktenskapslagen vilken jag måste råplugga nu. *suck*

Och vad det gäller dig... Nej inte du T, utan du P... Så förstår jag inte varför jag låter dig hållas. Jag förstår verkligen inte det, samtidigt förstår jag inte riktigt hur du tänker när du gör så. Men du är ju så förbannat fin...

That's the fact of life...

... så slår mitt hjärta ett extra slag. Jag blir lite varm och det pirrar i magen. Min händer börjar skaka och jag mår sådär allmänt bra.

Nu vill jag inte ta ut saker i förskott, så det blir en lite halvlam låttext till dig.

... är bra mycket bättre än andra. Varför denna är bättre tänker jag inte nämna, kanske i framtiden istället.

Dock är det dags för sängen snart, måste upp tidigt och städa innan det skall droppa in folk för visning av lägenheten imorgon. Idag får ni njuta lite av Johan Glans och Björn Gustafsson bl a och självklart väljer jag ju just detta klippet då jag är uppväxt i skogen. :)


Helt jäkla geniala människor.


"Jag vill tro på framtiden..."

... är den starkaste känslan just nu och har varit i några dagar. Jag nämnde det redan i förr blogginlägget, men skall försöka vidareutveckla det.


Andru Donalds - All out of love

Syftet till att jag har valt den här sången idag kommer jag återkomma till senare. Först skall jag återspegla mina tankar runt känslan "Osynlig". Den här känslan har invaderat mitt liv, min hjärna, mitt hjärta och min själ de senaste dagarna. Det känns som att ingen riktigt ser mig för den jag är, är att ingen finner mod nog att dyka ner i djupet för att finna bland det finaste tingest, min själ och mitt hjärta. Varken arbetsplatser eller killar. Min vänner har sträckt sig till en viss grad och fått tag på en del av det, men ingen har tagit sig hela vägen och tagit tillvara på allt. Folk berättar ofta för mig hur fin och trevlig jag är, även hur underbar jag är. Men ingen av dem har velat ta in allt det i sitt hjärta och låtit sig... ja inte älska... kära ner sig i det. Varför är det så? Är jag en så tråkig och intetsägande individ?
Därav en del i min känsla av osynlighet. Vissa av er kan ändra på det om ni bara kan förmå er att se lite närmare, känna efter lite mer och faktiskt ge det en chans.

Med ovansagda ord kommer jag nu in på varför jag valt den låten som ni kan lyssna och se på ovanför. De orden, den bekännelsen han gör i låten... Det är något jag drömmer och hoppas att vissa av mina ex-ragg skall säga till mig en dag.
Jag känner mig nästan besatt när jag tänker på särskilt en person som jag faktiskt hoppas skall säga det. Jag är gudomlig nog att förlåta, men då måste folk göra sig förtjänta av förlåtelsen med. Den personen som jag mest hoppas på att få höra det av, ja han verkar inte ens tänka på mig längre. Spåren av tankar försvann i o m att jag erkände att jag fortfarande känner otroligt djupt för honom. Ja du vet vem du är T, eller gör du det?

"Älska mig för den jag är..."

... ja, så känns det iaf. Har börjat glida in i gamla vanor, vanor som jag lämnade innan PRIDE. Dock är det ju för fasen samma resultat med dem som med kärleken i allmänhet. Ni som känner mig vet vad jag menar.

I övrigt så har jag jobbat både måndag, tisdag och torsdag med mitt telefoninterjuvar-jobb. Både måndag och tisdag gick kasst då antalet genomförda intervjuver var 1 innan rasten när det förväntades vara en 4-5... Dock i torsdags lyckades jag sätta hela 6 intervjuver innan rasten och ytterligare 5 efter så jag låg bra till. Jag har även konstaterat att jag jobbar med en del fina grabbar men de är, som det verkar, hetero och har inte sagt att jag inte är det till dem än. Men jag undrar även över en av dem, han är liksom för hetero. Jag har en känsla av att det döljer sig mycket bakom fasaden.

"You know I never
I never seen you look so good
You never act the way you should
But I like it And I know you like it too
The way that I want you
I gotta have you
Oh yes, I do"

Sen har jag ju hunnit fundera över dig, ja du ständigt omnämnda och omtänkta individ. Jag önskar inte hitta en ersättare, för det går inte att finna. Jag önskar saker ogjorda och att  du skulle sett mig för allt jag är. Man kan dock inte få allt här i livet. Jag känner mig nästan osynlig numera, iaf när jag ser tillbaka och konstaterar att det är ett fåtal personer som sett elden i mitt hjärta och tagit tillvara på den. Fan jag önskar nästan vi kunde vara på G igen trots allt som hänt, för även om du gjort mycket som är svårt att förlåta så är du ändå en av de vettigaste jag mött.

Pour toi:




If love is a game of give and take, how come I'm always the one who has to give?

... sannerligen. Visst kommer jag inte vara helt ensam men av mina tre allra närmsta vänner så är en på Nya Zeeland, en annan flyttar till Umeå för att plugga imorgon och den tredje jobbar eller är med sin pojkvän mestadels.

Jag brukar inte vara förlåtande, nej snarare är jag ganska långsint mot gamla ragg. Men jag har ju inte varit kär i någon av dem, eller jo det har jag kanske, men inte på det där äkta oförorenade sättet som jag är i dig. Visst, du kommer få leva med vad du gjort, men även jag. För skulle jag ta tillbaka dig nu, eller i framtiden, så kommer det krävas en hel del för att bygga upp det krossade förtroendet. Men en sak jag har lärt mig i livet är att om man kämpar sig förbi hindren och faktiskt öppnar upp sig för möjligheter så finner man oftast något så mycket bättre än det man hade hoppats på. Fast nu vet jag inte vad jag hoppas på längre. Men som sagt, jag är fortfarande kär i dig. Hur kan en vänskap fungera där den ena har känslor som den andre inte kan, eller vägrar, bemöta?

Livet har blivit otroligt komplicerat sen du dök upp.

... väcker många tankar, det har jag fått erfara idag. Kan säga att dagen har varit ytterst händelsefull, så jag skall väl försöka återberätta det som har hänt även om jag fortfarande är i chocktillstånd.

Började med att jag gick upp 04:45 imorse och hade riktigt ont i halsen. Hällde i mig en kopp te och begav mig sedan till jobbet. Där var det lugnt de första två timmarna, han bland annat fundera över hur svenskarna konsumerar talgbollar. Många anser sig inte ha råd att skänka pengar till svältande i tredje världen men har ändå råd att lägga ut några hundralappar om året på småfåglar. Detta är ett ytterst konstigt beteende.
Sen blev det dags att packa upp träningsartiklarna, dessa  ytterst tunga saker var lastade på en pall och mätte väl ungefär en 2,5 meter i höjd. Jag tar pallyften och kör ut pallen i butiken, tänker att den är farligt packad. När jag börjar sänka ner den så märker jag hur pallen svajar till och flyttar mig åt sidan. Tur var väl det, för hela pallen välte. Vi talar om 300-400 kg träningssaker (maskiner, vikter, hantlar m m) som hade landat rakt på mig. Det hade med största sannolikhet gått riktigt illa om inte jag hunnit flytta mig. Jag han faktiskt snabbt återberätta min livshistoria för mig själv medan pallen föll. Nu kanske folk tycker att jag är en mes, men om man ser ett 2,5 meter högt varuberg med en estimerad vikt på 350 kg komma rasande mot den punkt där man själv stod för några sekunder sen... Ja då blir man chockad. Jag är det fortfarande.
En stackars varubur fick ta smällen istället och kommer aldrig bli sig lik. Chefen ropade till och frågade om jag var okej, sen kom en kollega och hjälpte mig lossa allt som nu låg huller om buller i en hög med krympfilm och riskerade att rasa igen. Efter en stund kom chefen och kollade hur det såg ut och sa ungefär "Du får byta varuburen". Nu är min chef en bra chef, men ibland är hon lite för resultatinriktad och idag kändes det så. Hon skämtade även bort det lite genom att säga "Arbetare som du finns det gott om", nu vet jag att det var ett skämt men var inte så roligt att höra när man nästan blivit krossad av träningsredskap.

Senare på dagen stod jag och packade upp andra varor i närheten av kassan då jag hör min kollega i kassan ropa "HEJ DU!" och han vända mig om för att se henne springa ut genom dörren. Jag tänkte väl att det var en kund som glömt något, dock kom hon tbx efter några minuter med en kundvagn lastad med saker. Då hade en person, eller flera, försökt stjäla ett antal artiklar. När jag kom ut på lagret stod min kollega där med vagnen, tittade på mig och sa med skärrad röst "Har du en cigarett över?". "Ja,svarade jag" varpå hon direkt säger "Då går vi ut och röker". Hon hade nämligen insett hur farligt allt var när hon fick tag i kundvagnen som gärningsmannen sprang ifrån. I det ögonblicket insåg hon att hon var ensam och att han lika gärna hade kunnat vända sig om med en kniv och stuckit henne eller gett henne en rak höger. Nu undrar ni kanske varför jag inte sprang efter, det undrar jag med. Det enda jag vet är att jag inte hann uppfatta situationen, annars hade jag rusat efter. Kändes och känns inte bra att ha lämnat en kollega i en sådan situation.

Ja dagen har varit dramatisk och jag har hunnit tänka mycket under tiden mellan händelserna. Har tänk på hur många personer jag älskar på olika sätt, hur mycket jag vill åstadkomma innan min egen bortgång, att jag ler för sällan m m. Men framförallt insåg jag att jag bara har känt riktigt kärlek för en person och att jag fortfarande gör det, trots allt som hänt. Kanske är jag korkad eller mentalt instabil, men det är inte omöjligt att jag skulle ge "oss" en chans till om möjligheten dök upp. Fan din idiot, jag är fortfarande kär i dig.

Idag blir det ingen låttext, finner knappt slutord heller. Men här kommer ett försök.

"Om du gett det chansen kunde det vart vi, nu hoppas jag någon annan tar vid."

... skrivkramp? Jag kommer hela tiden på en massa saker jag vill blogga om, men när jag väl sitter här så glömmer jag bort dem.

Idag har jag iallafall jobbat nio timmar, egentligen skulle det varit tolv på två olika jobb. Ja så nu har jag varit uppe sen 04:40 och skall upp runt samma tid imorgon. Men i eftermiddags hände ju en lite lustig sak, står och gnäller lite hos Olga på jobbet och säger det att jag inte hade lust att jobba ytterligare fyra timmar på kvällen men att jag behövde pengarna. Ungefär en minut senare börjar det vibrera i fickan, jag tar upp telefonen och ser att det är från mitt andra jobb. Det var min chef där som frågade om jag blev jättesur om jag inte fick jobba, de hade ringt in för många till ikväll. Jag vet inte om det är ett tecken eller något.

Vad gäller mina känslor så är det sådär lagom förvirrat. Har hittat en förvrängd reflektion av mig själv, dock känner jag mig förvirrad och drar ständigt paralleler till höstens äventyr. Även reflektionen har haft ett liknande äventyr med samma slut, dock mycket närmare dagens datum och är därför lika förvirrad. Men jag måste tacka en viss person för att du öppnade mitt hjärta även om du stack din bajonett så djupt in genom ryggen att du nästan gick rakt igenom hjärtat. Delar av slutmeningen som kommer lite senare är även tillägnade dig, jag tror du själv vet vilka.

I övrigt så blev jag positivt överraskad då jag fick ett sms från en annan person som är det bästa armén coh Halmstad producerat efter mig. Jag blev glad när jag läste slutorden, de gav mig lite hopp igen.

"I still want you by my side
just to help me dry the tears that I've cried
cause I'm sure gonna give you a try
and if you want, I'll try to love again but baby,
I'll try to love again, but I know

The first cut is the deepest, baby I know
The first cut is the deepest "

Ja kära läsare, det finns inte så mycket att rapportera. Livet börjar rulla igång igen och jag tar tag i det.
Har avlagt ett enda nyårslöfte och det är att aldrig sluta känna någon känsla en endaste gång under året.
Just nu känner jag en viss uppgivenhet över allt, men skall man tro mitt årshoroskop som Emma läste upp för mig så skall kärlekssvackan ta slut efter februarimånads utgång.  Nej det får väl bli ett låtstycke idag igen.

"My soul is painted like the wings of butterflies,
Fairy tales of yesterday, will grow but never die,
I can fly, my friends!"