Mitt liv är som en dålig film...
"... och ägare av polkegrisfabriken, Grisfabriken."
Tydligen tenderar jag till att låta argare på helgerna, jag vet inte om det är så men vem vet? Jag känner mig iallfall inte argare. Dock blev jag besviken när jag idag såg att min pojkvän prioriterar än en annan blogg före min. Tycker ni att jag överreagerar? Prova då att försöka sätta er in i situationen själva, man vill ju vara speciell för sin partner och när det då känns som att man inte lyckas vara det... Ja jag vet inte vad jag skall säga.
Igår var det väldigt trevligt. Simon bjöd på grillat och öl som självklart låg i en isbalja. Det var riktigt roligt att få träffa folket igen som det var förr, särskilt min saknade Johanna. Om ni inte minns det så emigrerade hon ju till Umeå för ca 4 månader sedan. Det verkar som att hon trivs kanon med utbildningen. Resterande saker som hände under kvällen kommer ej nämnas här...
Idag har vi haft styrelsemöte i RFSL och då vi nu har fått besked om att kommunstyrelsen har beviljat vår ansökan om hyresstöd så var det med hopp om framtiden. Vi skall även införa reklam på vår nya hemsida så att vi säkrar en inkomst där. Ja vi får hoppas att allt löser sig där med. Nej nu blir det snart ett bad, tror dock att jag skall skriva mitt brev till medlemmarna först.
Tack vare TV6-reklamen har jag den här låten på hjärnan...
Jag är fånig och krävande men jag älskar dig!
På ett sätt förstår jag dig angående blogg prioriteringen.
Man vill ju verkligen vara allt i sin "partners" ögon. Liksom den första dom tänker på när dom vaknar, den sista dom tänker på innan dom somnar, den som deras tankar dras till och den som dom prioriterar i första hand i många lägen.
När de inte riktigt blir så, så tror man oftast att de är man själv som inte räcker till när man inte blir prioriterad först, man blir besviken på sig själv och lägger all skuld på sig själv. Liksom "jag förtjänade inte de", "jag räckte inte till" och såna tankar är oftast jobbiga.
Men du, oroa dig inte, visst bränner de lite för stunden men de går över. Du kan ju vara stolt för de är ju faktiskt dig och ingen annan som Peter älskar, de är dig som han valde och dig som han tycker om, de säger väl ändå en heldel? :)
Jag kan inte påstå att de är löjligt för jag brukar göra desamma. Jag kan känna världens klump i bröstet av en sån löjlig sak som att jag skriver "jag tycker om dig mest<3" och får tillbaka ett svar som "nu börjar simpsons på tv".. känns som att man inte tycks om tillbaka på samma sätt som man tycker om den andra i såna lägen. Antar att jag är ganska känslig, lätt sårad.
Javisst de tycker jag :)
Ja, skulle nog tro att jag är lite sån. Aningen krävande eftersom att jag har ett behov av att känna att jag betyder lika mycket för andra som dom betyder för mig. Och jag har lätt att sätta mig själv i situationer så jag känner mig mindre värd.
Kärlek är inte lätt men de är underbart när de verkligen fungerar.
Vet inte om du är medveten om de kanske,kanske inte. Jag bor inte i Umeå som Jens och Peter nu gör utan i Kalix, typ 38 mil ännu mera norr :D
Ja vi är nog de. Jo jag brukar också säga till men jag tycker jämt att de är så pinsamt att vara den som känner sig mindre värd.
Nä, bara 6 timmar buss :) Men de är inte alltid som jag har tid att åka till Umeå. Jag går ju skolan och sådär.
Som du säkert förstod så var kommentaren här ovan från mig bara att namnet försvann..
Ja de är pinsamt för hur man än förklarar så är de så svårt för dom att förstå eftersom att dom aldrig behöver vara med om de själv för dom är så stor del av våra liv och får vara med överallt, dom glöms inte och göms inte undan.
De gör lite ont i rumpan men de är ändå värt 6 timmar buss om jag får vara med Jens en helg. Jag skulle kunna åka 10 timmar buss och få ännu ondare i rumpan och fortfarande så skulle de vara värt de.
Måste säga desamma, skönt att de finns någon som verkligen förstår!
Naaaw, vad gulligt sagt! Och precis, vad gör man inte för den man älskar?
Precis, vi får hjälpa och stötta varandra när de behövs :)
Aw! super gulligt ju. Fick värsta bilden i huvudet av hur du står på en flotte och seglar iväg mot Florida, hihi så gulligt :)
Förvånad och överlycklig skulle jag tro :]
Killar brukar de vara så super svårt att prata känslor med. Killar har så svårt att visa vad dom känner men du är verkligen annorlunda. Skönt att de finns killar som vågar visa och stå för vad som känner :)
Hahaha, ja de är nog lite ovanligt med flottar från sverige ;D
Ah, men de är bra att också kunna gråta ut, brukar kännas bra efteråt.
Vissa killar är ju så också. Dock så äre vissa som hellre gråter än pratar för att dom tycker att de är lättare dock får man som aldrig pratat ut då..
Yesyes..
okej, jag har inte snackat något med dig, men jag måste få skriva vad jag tycker! och bara så du vet så är jag bra på att vara uppriktig...
jag tycker det är lite fjantig med att du blir arg/nedstämd/besviken eller vad du blev över att peter läser en blogg före din... bloggar är ju som så.. jag vet inte, men det är ju inte precis det som räknas. han älskar dig förmodligen lika mkt även om han läser en annan först! eller så sparar han bara det bästa till sist ;)
men iaf, vem bryr sig om han läser en blogg först eller inte, du har honom, han älskar dig, och du älskar honom!
ha det bra! =)
Förstår hur du känner om det dära, men samtidigt så vet du ju att Peter älskar dig, och han får nog inspiration från dig själv som person och kanske inte din blogg, Pelle är ju en vän för honom och inspiration av vänner vill man också ha!
Jo, förstår det, men ändå. en blogg är ju inte en sån stor grej tycker jag. är nog ganska säker på att han tänker på dig när han vaknar, när han äter frukost, när han jobbar, när han vilar, när han äter lunch osv.
jag tycker kärlek är överflödigt, det är iaf inget för mig, men det är fint när det fungerar! =)