Scherschanten

... är min ungefärliga ålder just nu. Ja, jag fyllde år igår.

Har haft en mentalt tuff tid den senaste veckan. T ex så fick jag kontakt med honom igen, dock är det avslutat nu och jag fick ungefär det avslut jag behövde. Kanske det kan bli något i framtiden men just nu återstår enbart att skriva ett långt mail till honom och släppa fram allt. Tror dock det får vänta till efter jul.

En jobbig insikt är att typ alla söta killar bor minst 100 mil bort (eller iaf så känns det så). Men sen finns det ju de i klassen som är sådär charmiga och trevliga med, dock säger min magkänsla att de är hetero. Har dock haft fel förr så får väl hoppas att det är så nu med.

En vän kallade mig för mysbitter och det är vad jag är. Samtidigt är jag ju charmant, snygg, ödmjuk och helt enkelt bäst! Dagens låt är utvald för att den får representera min födelsedag och innebörden av att få mer än 100 gratulationer från släkt, vänner och bekanta.

"Waiting for my real life to begin..."

"Scars tells us where we've been, not where we're going"

 

 

 

 

 

... även i verkligheten.

Idag fick jag ett betydande mail, bokstavligt betydande alltså. Det var från en av de som betytt allra mest i mitt liv, en person jag trodde att jag aldrig mer skulle höra av. Mamma, du vet vem jag menar. Att bara veta att han lever och var han finns betyder massor. Jag känner en värme inombords, en slags lycka. Hade han varit här hade jag tagit med honom ut och visat honom snön som faller just nu, för det är något han aldrig har sett. Nu väntar jag med spänning på ett nytt mail, eller kanske en konversation. Något som åtminstone talar om lite mer om hur det är med han och vad han gör. Även om jag skrev ett blogginlägg på 12 000 000 tecken skulle jag nog inte kunna förklara hela historien och varför han är så viktig.

That's what he is to me.

 

 

 

Naku penda.

 

 

 

... världens mest underbara mamma.

Jag älskar dig, utan ditt inflytande hade jag inte varit lika självständig.

 

 

 

Till dig:

 

 

 

"Vad läser du till egentligen? Bara så jag vet när alla frågar..."

- Mamma (utan att riktigt bry sig själv, hon vet att det blir bra tillslut)

... på ett sätt som jag inte varit med om innan.

Jag pratar om en väns vän och en person som jag fattade intresse för. På vilken nivå intresset ligger är ännu oklart men jag vet att jag vill lära känna personen på gott och ont, ta allt som det kommer liksom. Ja, vad ska man göra?

 

Att veta att man har bra vänner ger en känsla av frihet.

... med alla dess tankar och funderingar.

Dags för en bekännelse, jag laddar sällan inför julen (iaf inte på ett positivt sätt). Som vanligt så känns det mest tungt inför julen, mest en massa stress och strul. Jag har slutat ge julklappar och jag vill inte ha några heller. Varje jul ser ju i princip likadan ut; ungar som stökar runt, mormor som stressar upp sig över maten m m.
Visst är det trevligt att samlas med släkten och äta lite tillsammans, men måste det vara så himla omständigt?

Sen är det ju det här med att vara skilsmässobarn och försöka planera så att det blir "rättvist", lite som att vara en förälder. Helst skall man vara med den ena sidan av familjen på julafton ena året och sedan med den andra sidan året efter, annars blir det gnäll. Okej, det blir inte alltid gnäll men det har hänt att vissa individer har kännt sig sårade och åsidosatta enbart för att man har varit två julaftonar i rad hos den ena sidan av familjen. Skulle jag då göra det enkelt för mig och helt enkelt sitta hemma med lite glögg, pepparkakor och typ en bra film, ja då får man höra att "Så kan du ju inte göra!". När man då försöker förklara hur påfrestande detta påklistrade familjfirande kan kännas, ja då är man ju riktigt konstig.

Nej, nog med gnäll nu. Imorgon bjuder mina morföräldrar på julbord och sedan blir det Lussevaka på kåren. Så det finns ju saker att se framemot med i dessa juletider. Jag menar ett julbord där allt är fixat och färdigt, kan det bli bättre? Skall börja kolla vad det kan kosta att köpa in catring för julmaten i framtiden, då blir det ju mindre stress och stök för alla. Lägger då varje person en liten peng var så kan man säkert få ett riktigt bra julbord. Det gäller att försöka se lösningar.

Nu blir det ett klipp:

Undra om det bjuds på punsch i jul!?

 

 

God j-vla Jul på er alla!

... så det så!

... vad skall jag rapportera? Finns lite, men inte mycket ni...

Blev ovve-invigd idag (ovve = overall, som jag nämnde i tidigare inlägg). Det var MINST lika grisigt som jag förväntat mig, är glad att den ligger inbunden i en sopsäck hos Mia och Bobo, vilket innebär att den inte är hos mig. De saker jag kan minnas under ögonbindeln är doften av vitlöksås, gammalt ägg, gammal gräddfil, gamla bananer och massa annat äckel. Kan även minnas smaken av apelsin-juice blandad med Tabasco. Lovar att bilder kommer inom kort. Åtminstone har jag ingen ful dialekt och därmed en låt...

För faen, lyssna på texten, den äger! :D

 

Tydligen är jag i Lund imorgon, vart är Lisa då?

Ja då har man hunnit avverka sammanlagt 34 dagar på högskolan, om man räknar med nollningen, varav en tenta redan är gjord under den här tiden och nästa är om 1 ½ vecka. Kan säga att dagarna förflyter på riktigt fint, renoveringen börjar bli klar. Har redan fått nytt köksgolv och på måndag och tisdag byter de kaklet där med.

Sedan skall jag ovve-vigas och min ovve skall grisas ner på fredag, skall försöka få fram lite bilder från det sen som ni får se. Sen är det dags för försoningsgasque med pyjamas-tema nästa onsdag. En gasque är en sittning där man äter, dricker och umgås. Sen blir det Rabalder i Borås nästa helg och onsdagen efter det så har Smålands jubileumsgasque. Ja det går undan när man är student, men samtidigt har man superkul så det är lätt värt det!

Så j-vla bra låt!

 

 

Fasen vad jag ser framemot kommande veckor!

... inte nog med att skolan, psykologin närmare bestämt gör mig lite snurrig så gör sig gamla tider påminda vilket gör mig ännu mer förvirrad.

Jag har ju inte haft så många förhållanden men hade ett för några månader sedan, det tog slut för att personen verkligen inte var redo för att ha ett förhållande. Den behövde "pröva sig fram". Nu en ca 5 månader senare så har tydligen personen inlett en ny relation med någon som är betydligt äldre. Grattis till det, men hur har personen hunnit med att "testa olika kött" på 5 månader? Med tanke på hur behovet lät när inte jag dög längre så måste personen ha luggit i. Jag blir inte bitter eller gnällig, mer konfunderad och förvirrad. Vet faktiskt inte riktigt vad jag skall tro, men det blir säkert bra. Jag har kommit till ro med mitt liv, på ett ungefär iaf.

Livet leker, så försök inte stoppa mig!

 

 

En dag kommer jag säkert förstå, men inte idag.

Idag gällde det, det var den första tentan. Kan ju erkänna att jag inte skrivit "prov" på 3 år, så jag var lagom nervös när jag kom till skolan. Har jag pluggat tillräckligt? Kan jag allt? Ja många tankar snurrade i huvudet när jag mötte upp min basgrupp. Som ni kan läsa i mitt tidigare inlägg så satt jag uppe rätt sent och försökte pränta in det sista. Till slut kom jag faktiskt i säng och somnade som en stock.

När jag vaknade så såg jag på klockan, 07:35, skönt jag kan snoosa ett tag till. Efter att ha tryckt på knappen några gånger så drog jag mig upp ur sängen. Som vanligt stapplade jag mig fram till datorn för att se om något hänt under natten och samtidigt vrida upp musiken lite mer. Då kom den, chocken! Min dator kunde inte ansluta till internet! "Vad-i-h*lvete!" tänkte jag lite lagom groggy och upptäckte snart att routern saknade ström. Lite senare upptäckte jag att hela min lägenhet saknade ström. Efter några minuters tänkande insåg jag att jag nog hade sett en budningslapp om detta.

Gick ut i hallen och började rota igenom högen med budningslappar som har samlat sig sen renoveringen startade och självklart fanns den där. De skulle byta någon slags elektrisk grej i huset (jag orkar inte gå och titta på lappen just nu) vilket innebar att jag skulle vara utan elektricitet mellan 08:00 och 16:00. Typiskt att jag inte skall kunna genomföra min morgonrutin på just tenta-morgonen. Lagom bitter och trött så gjorde jag mig iordning och begav mig till skolan.

Kom tillslut in i salen och satte mig nervöst. Kände mig nervös, trött och frustrerad, inget bra upplägg för en första tenta. Efter en kort genomgång av bestämmelserna så fick vi äntligen ut tentorna. När jag satte mig att läsa så tappade jag hakan, 6 frågor med en sammanlagd totalpoäng på 27 som bästa möjliga. Vem skulle behöva fem timmar till det här? För min del tog det dryga 2 timmar, men då skrev jag en hel jäkla uppsats på 8-poängs frågan.

Efter bravaden att faktiskt verka ha lyckats med tentan så började jag fundera på vem av mina vänner som hade el och var hemma.  Efter en stund kom jag på det, Ms E! Sagt och gjort, jag tog en härlig promenad i solen hela vägen bort till Ms E och ringde på hennes dörr. Det blev kaffe, mat och tevetittande där innan jag fick bege mig hemåt igen.

Nej det har blivit dags för dagens låt, håll till godo...

 

 

Jag kommer leva mitt liv som den rosa pantern...

... Det är dagen innan tenta och jag sitter nu och pluggar in det sista som en galning.

Det är inte det att jag började för sent utan mer att det är första "provet" på 3 år och att vi bara haft 2½ vecka på oss att läsa in 5 olika kapitel.
Det får gå som det går imorgon, förhoppningsvis har jag hjälp av att jag brukar snappa upp en massa på föreläsningarna, precis som förr. Nej åter till min 1000-sidors psykologibok på fack-engelska. En låt så hörs vi senare i veckan kära läsare...

Vi får hoppas på det bästa imorgon...

... eller som man säger på svenska "smärtornas väg". Började för en stund sen bläddra igenom gamla inlägg och insåg ytterligare en anledning till varför jag inte bloggat eller läst i bloggen på länge. De gamla inläggen påminner mig om diverse saker som jag mår bäst av att glömma, olika former av svek och förräderi. Därav dagens rubrik och en allmän reflektion om förhållande och varför jag misslyckas med dem.

Idag hände det igen, det där som typ alltid händer när jag träffar någon ny. Det hela börjar med att en kille i min egen ålder skriver och undrar om vi skall ses någondag. "Visst" tänker jag, "kan ju vara trevligt". Vi bytte msn med varandra och började snacka, helt plötsligt var det bestämt att han skulle komma hit och kolla på film. Mötte upp han vid högskolan och så gick vi hem till mig medan vi snackade om allt möjligt. Han är sådär söt med trollhår och riktigt trevlig, en kille med potential. Plötsligt ligger vi där i min säng och kollar på en film och myser med varandra, något jag verkligen saknat. Vad som händer sen kan ni säkert räkna ut själva. Nu kommer den stora frågan när det går såhär fort (som det alltid gör), dör då möjligheten till att det skall bli något mer?

Det är verkligen inte första gången det blir såhär och förmodligen inte sista heller, eller är det det? Min förhoppning är ju att jag kommer träffa honom om och om igen, även om han är lite osäker och kommer flytta vidare till våren. Men jag vill leva i nuet, vill jag ens ha ett förhållande eller vill jag bara ha ett klassiskt "booty call" ("kk" för er som ej talar engelska)? Vem vet egentligen, jag vet inte själv iaf. Nej om det blir mer av det här så får det allt växa fram.

Nu i helgen kommer det bli plugg, plugg och åter plugg. Har första tentan på tisdag, redan efter 2 ½ vecka. Bland annat kommer jag läsa på om kromosomer, neuroner, transmittorsubstanser, sömnstadier, hjärnan m m. Vi talar 5 kapitel på fackspråks engelska som skall malas igenom, men det är sjukt intressant. Sen är det även Halmstad-spexets "Jack the Ripper" imorgon och på lördag skall man visst hinna med både Johannas utflyttningsfest och Mias födelsedagsfest.

Har även fått tag på en overall ("ovve") och testat den, den ger lite cameltoe-varning om jag sträcker på mig, men oftast har man ju den som ett par byxor så. Först skall jag ovve-vigas och ovven skall grisas ner på hederligt gammalt studentvis. När det är gjort och ovven har torkat så skall jag sy på de märken jag redan har och sedan far vi till Rabalder och försvarar frieriets ära! Nu blev det dags för en sång känner jag.

Den här låten spelades om och om igen under nollningen,

har t o m en dans till den här.

 

 

 

Vad tror ni, är det kört nu?

 

 

Jag vet att flertalet av er undrar varför här har varit helt dött under en längre tid. Sanningen är att jag insett att det enda jag kan är att gnälla och att det tydligen retar slag på folk (som ändå envisas med att läsa här?). Då jag snart är påväg ner till stan så blir det ett kortfattat litet referat över den senaste tiden och någon rolig musikvideo.

Sen sist har jag hunnit med följande; Ett misslyckat förhållande, sommarjobb, nollning, börja plugga, bli kär (eller ngt liknande) igen, avgått som ordförande för RFSL Halland och allmänt lagt fokus på mig själv och mitt eget liv. Där var den korta sammanfattningen och då återvänder vi till nuet.

Jag har valt att vara "hetero" de senaste veckorna för att det är lättast så, man slipper massa fördommar om vem man är och hur man skall bete sig genom att bara vara "hetero". Nu är det inte som så att jag har ljugit en massa utan snarare att folk har förutsatt att jag är hetero och jag helt enkelt har låtit bli att rätta dem. Dock känns det bra för nu har jag lärt känna ett helt nytt gäng människor som ser mig för vem jag är och inte min läggning.

Idag så har jag en föreläsning om medvetandet på psykologin, efter det så skall jag testa om ovven passar (ovve = overall) och till slut blir det förmodligen en öl eller två på Smålands. Sen skall jag komma på ett bra ovve-namn som jag kan ha när jag åker på Rabalder i Borås med, förslag?

Nu är det dags för en sång tillägnad dessa fantasiska djur, narvalarna...

Hörs